Forskare studerar tiggande EU-migranter och regeringen presenterar en strategi för att på sikt minska antalet tiggare på svenska gator. Det har verkligen hänt mycket sedan tiggarna dök upp för tre år sedan.
Forskarnas rapport stämmer i allt väsentligt med den bild av tiggande EU-migranter som Corren och många andra svenska medier gett. Ja, de är verkligen mycket fattiga. De får ihop 100-150 kronor per dag. De flesta sover utomhus.
Är tiggeriet organiserat? Tar någon annan deras pengar? De norska forskarna har inte hittat några belägg för någon sådan verksamhet, och i huvudsak har de rätt. De flesta som kommer till Sverige för att tigga gör det på eget initiativ och det är ingen som tar deras pengar. Men det förekommer också att tiggare reser hit med ”researrangörer” som ordnar resa, boende och mat. Dessa utgifter måste de sedan betala för, och i den skuldsatta situationen blir de ibland utnyttjade.
Corren har berättat om ett sådant fall, liksom Kalla fakta i TV4. Regeringen har förstått vad det handlar om: Att tiggarna är brottsoffer när de blir utnyttjade av cyniska landsmän. Därför vill man skärpa lagen för att få stopp på verksamheten.
Samtidigt vill regeringen sätta ner foten i frågan om tiggarnas bosättningar. En utredare ska undersöka hur markägare lättare ska kunna få hjälp med att avhysa tiggare.
Parallellt med detta pågår en helt annan tiggardebatt. Så här skrev en man i en diskussion om tiggare på debattsajten Flashback för några veckor sedan:
”Det enda alternativet jag ser är att vi bildar medborgargarden som besöker deras kåkstäder och helt enkelt slår ihjäl dem eller misshandlar dem grovt samt eldar ner deras läger, gärna så att någon eller flera av dem brinner ihjäl levande”.
Förslaget mötte inte några protester, de flesta debattörer tycktes vara en del av den allt grövre hets mot tiggare som förekommer på högerextrema sajter och i kommentarsfält. Där uttalar sig människor tvärsäkert om ”zigenarpacket”, trots att de aldrig pratat med en tiggare eller varit i deras hemländer. En viktig del av budskapet är att journalister, politiker och hjälporganisationer ljuger när de berättar om tiggande EU-migranter.
Många avfärdar det som munväder. Men tiggarna har andra erfarenheter, de vet att hatarna allt oftare går från ord till handling. Några exempel från det senaste året: En 41-årig tvåbarnspappa dog efter en brand i ett tiggarläger i Högdalen, branden var med stor säkerhet resultatet av en attack. Sju romer anfölls när de sov i en bil i Perstorp. Två tiggare attackerades med frätande vätska i Stockholm.
Även här agerar regeringen, polisen får inom kort i uppdrag att föreslå ytterligare åtgärder för att stävja hatbrott mot tiggare. Samtidigt inleder regeringen ett samarbete med tiggarnas hemländer för att medverka till att de på sikt får det bättre. Delar av regeringens strategi kommer säkert att väcka debatt, men sammantaget är det ingen överdrift att påstå att Sverige arbetar mer konstruktivt och empatiskt med tiggarfrågan än något annat EU-land.