Två twittermeddelanden utväxlade i veckan som gick, mellan författarna och opinionsbildarna Göran Greider och Adam Cwejman, kom på blott några rader att sammanfatta huvudargumenten i en historisk och alltjämt pågående politisk diskussion.
Den 30 mars på morgonen skickade Greider ut denna tweet: ”Paradoxen är följande: Socialismen är en god gammal vän som ännu inte är född.”
Drygt en halvtimma senare svarade Cwejman: ”Vem var den där vännen som exproprierade min släkts ägor, jagade dem på flykten och motiverade allt med Marx. En imitatör?”
Det Cwejman, bördig från Polen, syftade på var sålunda den förföljelse som hans släkt hade fått utstå med kollektiviseringarna under den socialistiska regimen och det kommunistiska partiet.
Visserligen vann Cwejman på knockout över Greider redan i första ronden, men väsentligare än hans storseger är ändå att hans och Greiders korta meddelanden så tydligt fångar kärnan i snart 100 års debatt om socialismens teori och praktik.
Å ena sidan har vi socialister som Greider som poetiskt, och inte bara paradoxalt utan också direkt motsägelsefullt, framhåller att socialismen är en god idé, en gammal vän, som ännu inte har sett dagens ljus. Det vill säga trots snart 100 år av praktik sedan Lenins statskupp i november 1917 och förmodligen fler än 150 miljoner människor mördade under socialistiska regimer därefter. Det Greider hävdar är alltså att dessa historiska erfarenheter inte har med socialismens egentliga väsen att göra och att den sanna socialismen ännu inte är född.
Å andra sidan har vi antisocialister som Cwejman, som just framhåller socialismens praktik och undrar i så fall om morden begicks av bedragare.
De socialistiska debattörernas starkaste kort är, som i Greiders fall, idealet om socialismen. Och varje gång som den rosenskimrande drömmen kan ställas mot den krassa verkligheten, vinner drömmen. Det brukar drömmar göra.
Det finns givetvis ingen anledning att debattera på sådana villkor, alltså att ställa drömmar mot verkligheten. Det finns inte heller någon anledning att fästa större vikt vid försäkringarna om att det som mänskligheten hittills sett av den socialistiska praktiken, inte skulle vara den sanna socialismen, utan att den ännu inte skulle vara född.
Adam Cwejmans familj fick se vad socialismen gick för, Göran Greider har lyckligtvis undsluppit den. Med detta för handen skulle man kanske kunna urskulda att han kan tala om den i poetiska termer av en ofödd vän. Men då undrar man om han, trots den tidningsman han är, slutat följa med i nyhetsflödet.
Ty samma vecka som Greider skickade ut sitt twitter-meddelande, berättade internationella medier att det nu i det socialistiska Venezuela rådde brist på toalettpapper – något som just också brukar utmärka regimer under socialismens ok.