Sedan 1990-talet har vart tionde jobb i mellanlöneklassen försvunnit. I stället har fler höglönejobb kommit till, men fler har också tvingats att ta jobb till lägre löner. Arbetsmarknaden har på det sättet polariserats. Enligt forskningen beror det i hög grad på automatiseringen, som har skett i nästan alla rika länder. Varför, kan man undra, när automatisering under industrialiseringsepoken tvärtom hjälpte en stor medelklass att växa fram?
Svaret är att små skillnader i olika teknikvågors egenskaper skapar mycket olika konsekvenser för olika människor. Varje teknikskifte är annorlunda.
Ett litet tankeexperiment illustrerar detta. Anta att en ekonomi bara består av två personer, Lisa och Peter. Lisa skriver böcker som hon säljer till Peter, och Peter täljer golfbollar som han säljer till Lisa.
En dag levereras en svarv som Lisa inte har någon nytta av, men Peter lyckas producera dubbelt så många golfbollar med den. Han sänker priset något för att Lisa ska köpa alla bollar, men tjänar ändå mer än tidigare. Båda får det bättre, men Peter som klarar den nya tekniken vinner mest. Dessutom behöver han inte vara en lika skicklig täljare längre.
Så ungefär fungerade ångmaskinen och vävstolarna under industrialiseringen. Före den industriella revolutionen fanns en utbredd undersysselsättning. Mänsklig arbetskraft var inte mycket värd om den inte kompletterades med utbildning eller hantverkskunnande. De nya maskinerna kunde däremot styras av människor utan utbildning. Efterfrågan på arbetare ökade till den grad att arbete kunde göras till den främsta skattebasen utan att hota full sysselsättning.
Anta nu att en 3D-skrivare levereras. Peter klarar inte av den, men Lisa lär sig snabbt att programmera den till att printa ut golfbollar till låg kostnad. Plötsligt måste Peter sänka sitt pris drastiskt, så mycket att han inte ens kan leva på inkomsten. Det skapar naturligtvis problem för Lisa också, eftersom Peter inte har råd att köpa hennes böcker. För att råda bot på det anställer hon Peter som trädgårdsmästare, skriver lite färre böcker och slipper trädgårdsarbete. Det blir mer tid att sola och spela golf.
Så slår, något hårdraget, den digitala tekniken. Olika sorters automatisering får helt olika konsekvenser för olika människor, grupper och länder. Klasskampen styrs av teknikens egenskaper, inte revolutioner och politik.
Kapitalägare är emellertid inte de som vinner denna gång. Senare års forskning ger störst stöd åt så kallad "skill-bias". Datorsmarta personer som leder den digitala revolutionen vinner mest. Oftast, men inte alltid, har det gynnat de redan bättre utbildade med högre inkomster. I många länder har därför inkomstspridningen redan ökat till arbetares nackdel. Framtidens robotar, som än mer ersätter många vanliga jobb, förstärker utvecklingen.
De nya robotarna är inte medlemmar i LO. Det borde utlösa ett stort mått av nytänkande på Norra Bantorget.