Hennes förnamn är Angela. Och den tyska förbundskanslern Merkels tålamod med Putin är verkligen änglalikt. När ryssarna leasar våldskapacitet i Ukraina och outsourcar krigföringen medför det ju inte att tyskarna är okunniga om vad som i verkligheten pågår. Däremot har Putins subtila metoder hittills fått ursäkta den motvilja man har mot att bli indragen i den ukrainska konflikten. Vad EU vet bygger vid det här laget på underrättelser från amerikanska, polska och egna källor. Men som alltid är dessa hemliga varför det politiska agerandet kan anpassas till det som syns i medierna. Därför ringer Merkel åter till Putin och hennes utrikesminister säger än en gång att om rapporterna är riktiga så är det oacceptabelt. Båda talar de om ”ytterligare åtgärder” men fortsätter tappert att försöka hitta en fredlig lösning på konflikten.
Frågan är dock om man inte har kommit till vägs ände.
Den ukrainska arméns framgångar som ledde till att städerna Luhansk och Donetsk omringades och att allt fler positioner erövrades skapade en situation som nu har tvingat fram ett kraftfullt ryskt ingripande. Månader av extrem nationalistisk propaganda har surrat Putin vid masten. Vägen tillbaka är stängd. Taktiken att hålla upproret i östra Ukraina vid liv med en begränsad blodtransfusion av vapen och soldater förslår inte längre. Ryska förband sänds nu in i sådan mängd att även medierna kan rapportera om detta på ett sätt som undanröjer varje tvivel.
En ny front har öppnats norr om Azovska Sjön där staden Novoazovsk erövrats av ryssarna och striderna väntas nu nå staden Mariupol. Angreppet kan stödjas direkt från ryskt territorium. Det kan vara ett sätt att avlasta trycket på rebellerna i Donetsk och Luhansk, men troligt är att Putin har inlett en operation som ska skapa en ryskkontrollerad korridor med väg och järnvägsförbindelser norr om Azovska Sjön från Ryssland till Krim.
Det är kanske teoretiskt möjligt för Ukraina att acceptera någon form av korridor om man återfår kontrollen över Donetsk och Luhansk, även om man officiellt vägrar att godta förlusten av Krim. Men de senaste dagarna har det stått klart att Putin knappast nöjer sig med något mindre än hela kakan och vill se en ny stat bildas av hela östra Ukraina.
För ryssarna är de vaga reaktionerna från EU uppmuntrande. De vet också att militära insatser från Nato i Ukraina är uteslutna. Desto viktigare för Nato att nu undanröja varje tvivel om att man om så krävs kommer att försvara de baltiska staterna. Detta kräver en stationering av Natoförband på marken. När det väl skett måste varje rysk aggression i Baltikum vila på ett beslut att ta strid med Nato och därmed även USA. Är man inte på plats i förhand blir det däremot Nato som skulle tvingas ta beslutet att gå i strid. I kärnvapnens skugga skapar det en osäkerhet i garantierna till de baltiska staterna.
Ska Putin förmås att backa, måste vi först övertyga honom om att vägen framåt är stängd.
För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.