Det Àr ju tur att banden inte Àr blÄvita, som polisen anvÀnder, för dÄ hade förbipasserande trott att nÄgot mycket allvarligt hade intrÀffat hos mig och Gubben. Ett mord minst.
Kors och tvÀrs över en yta pÄ 100 kvadratmeter vajar rödvita plastband i de allt ljummare vÄrvindarna. Det ser verkligen inte klokt ut.
Inte bara folk utan Àven fÀ har vÄrkÀnslor sprittande i kroppen. Tuppen Bert och hans flickor Blondin-Berta, Möss-Berta, Horn-Berta, Smart-Berta, Tung-Berta, Tok-Berta och Gammel-Berta har det ocksÄ. Alla döpta efter utseende eller personlighet.
För personligheter Àr de verkligen, det vet alla Àgare av lyckliga trÀdgÄrdshöns.
Personliga, sÀllskapliga, nyfikna och extremt intresserad av nya jaktmarker.
Hela dagarna vill höns sprÀtta i jorden i jakt pÄ godsaker och jag blir tjutfÀrdig nÀr jag tÀnker pÄ att bara en promille av vÀrldens höns tillÄts göra det de Àlskar mest. Antingen för att de sitter i burar eller lever sina liv pÄ cementgolv.
Med nya jaktmarker menar jag inte att de vill rymma. Höns Àr extremt rymningsobenÀgna och nÀr de rÄkar hamna pÄ utsidan av staketet gör de allt för att snabbt komma tillbaka till flocken.
Nej, vad de lÀngtar efter Àr osprÀttad mark. Löv, grÀs, jord, mossa och pinnar som de kan sparka undan med fötterna. DÀrunder finns det mikroskopiska godsaker, skalbaggar, myror och feta maskar.
MÄnga Àr dock sugna pÄ att Àta hönsen. Som rÀv, grÀvling, mÄrd och duvhök.
Det Àr en stÀndig balansgÄng mellan hönsens lycka och risken för att de ska bli tagna.
Vi har tre hönsgÄrdar med samma sÀkerhetsklassificering som landets 45 fÀngelser. Inte huvudsakligen för att hönsen vill ut, utan andra in.
Kumlabunkern (klass 1) direkt utanför hönshuset Àr idiotsÀker med nedgrÀvt svetsat putsnÀt i bÄde vÀggar och tak. HÀr tar sig inte ens smÄfÄglarna in. Allt grÀs Àr uppÀtet och marken pÄminner om ett mÄnlandskap.
SkÀnningeanstalten (klass 2) nÄr hönsen frÄn Kumlabunkern via en liten dörr. Den har kompostgaller till vÀggar och vanligt hönsnÀt till tak. HÀr tar sig ingen rovfÄgel in, men en förslagen rÀv, grÀvling, mÄrd eller mink kan ganska lÀtt grÀva sig in. Vi hÄller SkÀnningeanstalten stÀngd ofta, sÄ att grÀset ska hinna vÀxa till sig.
KolmĂ„rdenanstalten (klass 3) Ă€r stor och fri. 100 kvadratmeter med ett flyttbart staket. Efter en promenad pĂ„ 15â20 (farliga) meter kommer hönsen till en oxelbersĂ„. HĂ€r finns en gammal studsmatta som bjuder pĂ„ bĂ„de skydd för rovfĂ„glar och hĂ€rligt dammbad. För det Ă€r en annan sak som varje höna behöver för att mĂ„ bra, att njutningsfullt krafsa upp jord och damm bland fjĂ€drarna för att hĂ„lla ohyra borta.
I den intilliggande vedboden stĂ„r radion alltid pĂ„ nĂ€r hönsen Ă€r i KolmĂ„rdenanstalten. Förr hade vi P1, men dĂ„ slutade de faktiskt vĂ€rpa, sĂ„ nu kör vi Radio Ăstergötland och mixen av lokala nyheter, musik och trevligt smĂ„prat tycks befrĂ€mja Ă€ggproduktionen.
Hur vÄr arma flock pÄverkas av att ha vajande polkagrisband över sig, som ska skrÀmma rovdjuren, Àr för tidigt att sia om.
Men tivolikÀnslan Àr pÄtaglig.
I gynnsamma fall polkahÄr pÄ tuppen. I sÀmsta fall Àggröra.