Min sommar har varit lite annorlunda. Jag har vistats på fyra olika platser, en vecka i taget. Alla platser har haft kök, legat lite avsides och därmed gjort att maten inhandlats i förväg. Om man gillar spontana infall och plötsliga menyförändringar leder det ofrånkomligen till att viss mat blir över. Mat som via den bilbatteridrivna kylväskan skyfflas med till nästa ställes kylskåp. Och nästa.
Med devisen "man slänger inte mat" som jag fick via bröstmjölken har detta lett till en del intressanta experiment som snudd på utvecklats till en sport.
Livligt påhejad av min lika matglada som dödsföraktande Gubbe har vi denna sommar satt i oss dagligvaror som med råge passerat sitt bäst-före:
Bacon som gått två veckor över tiden.
Potatisgratäng som skulle ha gratinerats för en månad sedan.
Lösviktssill som enligt fiskavdelningen skulle ha slutat simma i sin butikskryddade röra för tre veckor sedan.
Mjukost vars dödsdag inföll för två veckor sedan.
Ägg vars skal borde ha lagts i gröna påsen och blivit biogas för fem veckor sedan.Entrecôte som påstås skulle ha mött grillen fyra dagar tidigare.
Oöppnade förpackningar med mat håller sig betydligt längre än vad som anges. Vissa livsmedel blir till och med bättre av att mogna och möra. Våga genomskåda producenternas tricks, öppna förpackningen och lukta på maten. Om vi bortser från vissa luktfria bakterier som kan befinna sig i till exempel felhanterad köttfärs så stinker dålig mat.
"Bäst före" är inte detsamma som "livsfarligt efter".
Varför denna matsvada nu igen?
För en vecka sedan presenterade Naturvårdsverket en kartläggning som ger mig mer magknip än vad utgången mat någonsin gjort: I Sverige slängs en miljon ton mat varje år. En miljon TON. Det handlar om mat för många miljarder.
Den största vinsten med att sluta slänga så galet mycket vore att produktionen kunde minska. Dagens högteknologiska livsmedelsframställning är en gigantisk miljöbov. Den står för 50 procent av den totala övergödningen och för 20-25 procent av den totala klimatpåverkan. Allt enligt Naturvårdsverket.
Får vi ned svinnet med en femtedel blir den samhällsekonomiska vinsten över 20 miljarder kronor.
Med stora mängder giftiga bekämpningsmedel och bränsle producerar, förädlar och transporterar vi mat - som vi sedan slänger.
Det gör mig galen. Och hungrig. Mot den utgångna falukorven. "Eller törs du inte?" retas Gubben vars omdöme är osvikligt och som leder vår interna kamp genom att häromdagen och utan att blinka hivade i sig en ofryst pastarätt som jag tillagade för exakt två veckor sedan. Hm. Svårslaget.
Klart jag törs! Att själv ha passerat sitt bäst-före-datum gör en modig. Man måste våga gambla lite så här på döhalvan, förlåt lekkvarten.
Vi ses nästa vecka, kära läsare.
Hoppas jag.