Semester är ett samhällsproblem som det mörkas kring, men som är en fara för alla i familjen. Ja faktiskt en fara för hela vår civilisation. Antingen leder den till att vi skiljer oss – eller till att vi aldrig mer vill jobba.
Din fru är i farozonen
Hon är chef över ert sociala umgänge och nu jädrar ska det umgås. Med folk man gillar, med folk man inte gillar (men har dåligt samvete för att man inte bjudit på länge), med släktingar man gillar och med släktingar man verkligen inte gillar, men ändå . . . man är ju släkt. Vi slår knut på oss själva och semestern blir en enda orgie i socialt samkväm. Värstinggrillar och badtunnor går varma, även om det regnar. Gode gud, den som ändå fått läsa en bok i stället!
Din man är i farozonen
Män inte bara bygger och river väggar, de går även in i dem. Särskilt under semestern. Varje år innehåller sitt eget projekt med tryckimpregnerat trä. Det tar aldrig slut. Första året byggs en veranda, för att vi vill sitta ute. Andra året förses verandan med tak eftersom vi på grund av svensk sommars vanligaste väderlek – regn – aldrig kunde sitta ute förra året. År tre glasas det takförsedda verandadäcket in eftersom vi år två visserligen slapp bli dränkta katter, men höll på att frysa ihjäl. År fyra är allt glömt och mannen bygger en ny veranda. Eftersom vi längtar efter att sitta ute.
Dina barn är i farozonen
Barn mår bäst av rutiner, lite ramar som håller ordning på veckorna. Nu ballar det ur fullständigt. De små käkar Ben & Jerrys till frukost, cyklar utan hjälm och är uppe till midnatt. De äldre går in i en onåbar kokong, är uppe till 04 och sover till 16.30. Samtliga ungar är uppslukade av sina mobiler och datorer, vilket får föräldrarna att boka en stuga utan el, vatten och wifi. För att riktigt rå om varandra. Efter den traumatiska upplevelsen transformeras ungarna till rabiata monster som kräver att bli bortadopterade för att inte gå bärsärk. Eller åtminstone ringa Bris.
Hela familjen är i farozonen
Efter semestern vill vi skilja oss. Att umgås tätt 35 dygn på raken har tagit knäcken på oss eller åtminstone drivit oss till vansinnets brant. Vi har grälat om de mest triviala ting, inte kunnat enas om kvällens marinad, vilka som räknas som släkt inför släktkalaset eller om det verkligen bör stå blomurnor stora som badkar på det nybyggda tralldäcket. Köerna till parterapeuterna ringlar långa efter semestern, men tunnas ur i takt med att vi slår oss till ro med dem vi är vana att dagligen umgås och tampas med, jobbarkompisarna.
Nä, så här kan vi inte ha det
Ta ut semestern i pengar så slipper din fru att socialisera ihjäl sig, din man att tryckimpregneringssnickra sig till döds och dina barn att upptäcka att livet är tomt och innehållslöst utan uppkoppling.
Till dig som alltid njuter av semestern – du är också en fara. Det är inte samhällsnyttigt att vara ledig och bli påmind om vad man egentligen vill göra, om hur många härliga platser det finns att besöka, om hur kroppen känns när pulsen går ned i hängmattan, om äventyr som väntar runt knuten om du lämnar hängmattan, om oförutsedda möten med fantastiska människor . . .
Vem tusan vill börja löneslava efter sådana livgivande upplevelser?
Be careful out there!