Men jag ryggar inte för detta marginaliserade, stinkande ämne om jag så ska bli utbuad i det ”offentliga rummet”. Fånigt uttryck, men innebörden är ”den diskussionsmiljö som samhällsdebatten förs i”.
Då så. Det är dags att göra det privata rummet, toaletten, till ett offentligt rum så att vi äntligen kan lyfta en viktig samhällsdebatt. Dessutom ÄR ju toaletten ett offentligt rum på många platser i den mening att väldigt många nyttjar det.
Det är en styggelse med män som står upp och pinkar!
Japp, då var det sagt. Alla som beträtt både en offentlig dam- och en offentlig herrtoalett vet vad jag pratar om. Det stinker på herrarnas. Även på sådana toaletter där det inte finns pissoar. Det mesta av pinket hamnar i lyckosamma fall i själva holken om snoppägaren har hygglig precision, men tillräckligt mycket pink för att det efteråt ska stinka gör det inte.
Det räcker med att kolla porslinet så ser man.
Ni är män, inte byrackor som måste doftmarkera!
”Ja, men vad har du där inne att göra då?”, grymtar nu den redan irriterade, ståpinkande läsaren.
Ingenting förstås, men eftersom kvinnor inte bara kissar inne på damernas, utan även bättrar på sin makeup och tjattrar med medhavd väninna i 20 minuter, så måste man gå på herrarnas ibland. För att man inte orkar stå i kö eller inte hinner vänta, om det handlar om pausen i en konsert till exempel.
Hemma har det varit ståförbud länge. Det var inte svårt att få den gamla hunden, Gubben, att sitta när han flyttade in i våras. Han gjorde det redan. ”Pojkar står – män sitter”, hävdar han.
Minns sonens rodnad över kinderna när ett gäng av hans kompisar i 8–10-årsåldern var på besök och jag deklarerade: ”Välkomna grabbar! Jag ska laga god mat och fika och är det någon av er som måste stå upp och pinka så gör det i trädgården. Ok?”
Jag menar, det var ju av ren välvilja, för deras framtids skull. Tror absolut att man blir mer gångbar på tjejmarknaden om man tränar bort grottstadiemannens vattenspridarstil på muggen.
Dessutom finns det urologer som påstår att det är en fördel att sitta för dem med förstorad prostata, vilket 40 procent av alla män över 50 år har, eftersom blåsan töms bättre.
Här på jobbet har vi gemensamma toaletter. De värsta ståpinkarna fäller inte ens ner sittringen efter sig, utan tycks förutsätta att alla som kommer efter också är revirpinkande hanhundar.
Männen själva är uppdelade i två tydliga grupper, här råder polarisering. Medan vissa tycker det är fullständigt självklart att sitta, av bekvämlighet om inte annat, reagerar andra som om hela manligheten är i gungning om de inte tillåts skvätta urin på porslin och golv. Nästan i paritet med en kastration.
Det här har inte med pungslående av er manlighet att göra, utan om hygien. Och med att det är egoistiskt att pinka revir på en offentlig toalett. Det får ni göra hemma – eller ute i snön.
Så vad gör vi kvinnor om ståpinkarna fortsätter att obstruera på de gemensamma toaletterna?
Ställer oss upp förstås.