Drabbad av bröstcancer fick Amie en helt ny syn på mobilen. Så här skriver hon:
”Låt oss backa bandet. För ett år sedan var jag övertygad om att den gamla Ericssonmobilen och jag skulle fortsätta vårt enkla liv tillsammans, utan större krusiduller.
Det som andra höll på med var bara skapade behov och irriterande. Jag ville ringa, sms:a, ta något foto och mms:a. Punkt. Det var så bra med det så.
Sedan hände något med min Ericsson. Insåg att jag var tvungen att skaffa ny telefon, det fanns ingen återvändo. Och jag orkade inte stå emot tidens anda längre, det fick bli en smart variant.
Jag blev sjuk, långtidssjukskriven, och rätt isolerad från omvärlden i perioder.
Jag lever i min lilla bubbla och lär känna min nya lekkamrat. Tittar ut på omvärlden genom dess lilla fönster, håller kontakten med arbetskamrater, vänner och släktingar.
De som inte hinner besöka mig så ofta för att sitta och pussla och spela spel, för att skingra mörka tankar, de roar mig via telefonen och spelar wordfeud (alfapet) med mig, eller Quiz-kampen eller Ruzzle.
Vi behöver inte säga så mycket, vi spelar och finns där för varandra i all enkelhet. När jag inte orkar annat än att ligga tillbakalutad i soffan, däckad av cellgifter, så finns vännerna där bortom ett knapptryck.
När jag inte kan sova på nätterna finns de på Facebook eller i något annat forum.
Eller så kan jag ligga och lyssna på en nedladdad bok, eftersom jag emellanåt är för svag att själv orka läsa. In med texten rakt i hjärnan, tuggat och klart!
Och när jag undrar hur jag egentligen sovit, om jag behöver sömnmedel eller inte, kan sömn-appen på telefonen ge mig besked om hur mycket nattens djupsömn egentligen var.
För att ha piska och koll på stegen så är inte stegmätaren i mobilen dum heller. Ut i friska luften varje dag, och försök överträffa dig själv!
Jag är så GLAD över min nya telefon. Men den blir, precis som alla andra verktyg, vad jag gör den till.
Jag kan hugga ihjäl folk med en yxa, men jag kan också bygga ett vackert timrat hus med hjälp av den. Det är helt och hållet upp till mig.
”Det är inte hur man har det, utan hur man tar det” brukar man ju säga. Fullständigt avgörande för känslan av välbefinnande.
I mitt liv just nu, med kraftlöshet och andra symtom, så tar jag mig framåt mot en högre energinivå vad det lider senare i vår, med mobilen i näven.
Jag ser den som ett hjälpmedel för min livskvalitet. Hur stor roll den får spela i mitt liv om ett halvår – det är upp till mig. Om jag tillåter den att uppta min tid i samma utsträckning eller om den får en biroll.
Jag sitter vid rodret. Inte någon annan.”