Jag tror att det farsartade spektakel som ni i, och strax utanför, Svenska akademien bjudit oss på är bra för akademiens arbete – i alla fall på lång sikt – men också välgörande för den svenska folksjälen.
Folkbildning. Förutom att Svenska akademien delar ut Nobelpriset i litteratur och gör SAOL hade jag dålig koll på det andra ni gör: för svenska språket, litteraturen och alla andra priser ni delar ut till olika författare. Nu vet vi mer.
Ökat kulturintresse. Det som Kulturprofilen av många kvinnor anklagas för är vämjeligt. Uppgifter om oegentligheter på den så kallade Klubben kom redan 1996, men inget gjordes. Det är skandal.
Men, hela soppan har definitivt ökat det allmänna kulturintresset.
Kanske inte på det sätt kultureliten önskar, men då vill jag bara dunka er i ryggen och påminna om den gamla slagdängan ”all publicitet är bra publicitet”.
Gratis underhållning. Humorvärdet i detta spektakel ska inte underskattas och nådde sitt crescendo i knytblusmanifestationen.
Knytblus är en annars hånad överklassmarkör, men eftersom allt i Sverige måste manifesteras på ett sätt som gör sig bra i sociala medier, det vill säga på bild, så har nu det förhatliga plagget inte bara kommit in i stugvärmen utan även fått lufta sig på gator och torg.
Allt för att bäraren ska kunna visa sig god och hysa ”rätt” åsikter. Det börjar rent av bli en tradition:
2013 uppträdde kända och okända kvinnor i slöjor, som en välvillig men kanske en aning missriktad protest mot hatbrott. Det fick bland andra kända invandrarkvinnor, som menar att slöjan är en symbol för kvinnoförtryck och arbetar för att få fler att kasta den, att gå i taket.
2017 valde Byggnads förbundsstyrelse att sprida en bild där samtliga 15 medlemmar poserade i så kallade ”fittmössor” för att visa sin solidaritet på Internationella kvinnodagen. Jag vet inte hur ni andra tog det, men själv kände jag mig inte så där jättehedrad.
2018 var året då många män lagom till den första vårvärmen valde att klä sig i knytblus för att stötta Svenska akademiens ständiga sekreterare Sara Danius som valt att avgå. Även män som aldrig tidigare hört talas om Anna Wahlgrens dotter, vågar jag spå.
En stund med en rosett om halsen, där man förvisso ser ut som en näpen vovve i en Disneyfilm, kan kanske vara värd att uthärda för den mer långsiktiga utdelningen av klädvalet. Tänker jag.
Stärkt självkänsla.Sista men inte minst tror jag att hela denna händelse stärkt vanligt folks självkänsla. Här har vi vanliga dödliga i de breda folklagren gått omkring och känt oss lite småsjaviga. Närt en idé om att det finns andra som är så mycket mer belevade, mer högtstående, och begåvade med en mer finkalibrerad moralkompass än vi.
Och så visar det sig att det är VI som är de belevade och NI som är de sjaviga, som ägnar sig åt sexövergrepp, jäv och kvalificerad mobbning i offentlighetens ljus.
Det är ändå glädjande att det någon jädra gång finns en smula rättvisa här i världen.
Jag säger som Gert Fylking:
Äntligen!