Roooaaarg! Ho, ho, hooo! Roooaaarg! Ho, ho, hooo!
De grannar som misstänk att Gubben inte har alla hästar hemma kan sluta tvivla. Det är så där han högt låter över nejden numera.
Flera gånger varje kväll, och utan förvarning, rusar karln ut i nattskjorta i vintermörkret och gastar. Han låter som en blandning mellan brunstig lejonhanne och jultomten. Läskig kombination om ni frågar mig. Tyvärr tycks inte ligisterna uppleva det som lika läskigt.
Men det var inte alls så här historien började.
Lagom har aldrig varit Gubbens devis. Jag har alltid haft ett fågelbord, men Gubben tyckte vi skulle ha fler. Till slut hade vi tre fågelbord, två fröautomater och två jättelika talgbollshållare. Sju matstationer på en yta av 10 kvadratmeter.
Sedan vi bytte ut ett av köksfönstret mot glasaltandörrar har baksidan av trädgården fått ett uppsving och blivit intressant även vintertid. En ljusslinga ser till att vi kan följa vad som sker även i mörkret.
Kring jul kom de första små hjortpojkarna försiktigt fram till fågelmatsplatsen. Med skygga ögonkast och öron på helspänn slickade de snabbt i sig de nedfallna fröna. Sedan snabbt iväg.
Men stackare, sa vi med löjlig bäbisröst. De har det minsann inte heller så lätt under vintern. Åh så söta. Komsi, komsi, komsi!
Vi fotade dem, lade ut vissna tulpaner och gladdes åt våra nya ”husdjur” som allt oftare stod där, precis utanför altandörrarna, och letade smulor under rikemans (småfåglarnas) bord. Tekniska verken började gå miste om grönsaksblast i gröna påsen, allt sådant gick till hjortarna.
Så en morgon var fågelmatsplatsen ett haveri. Totalvandaliserad. Alla matstationer låg på marken. 20 talgbollar , sex liter solrosfrö och två liter jordnötter puts väck.
På kvällen kom vi på dem. I skydd av kökets mörker kunde vi se hur ett helt tonårsgäng helt sonika stångade matstationerna tills de ramlade ned.
Doktor Hyde förbyttes nu till Mr Jekyll. Hjortarnas Vän blev Galna Gubben. ”Förbannade hjortjävlar! Jag ska döda er!”
Han började gapa om elstängsel och råttgift. Och sedan om hagelbössa. Tänk om han gör en Runar. Carola Häggkvists dåvarande man Runar Søgaard sköt ju ett rådjur från sovrumsfönstret i villan utanför Uppsala.
Carola har påstått i en intervju att han även sköt hennes katt som han ”inte gillade så bra”. Gör du det, Gubben, då är vår saga all.
Själv har jag byggt en barriär av stegar, stolar, äntligen utslängd julgran och staketstolpar runt hela matplatsen.
Kom an då, hjortvandaler!
Skärp till er, eller ni hamnar i frysen.
Carina nås enklast via carina.glenning@corren.se