Jag blev lite tagen på sängen här. Visste inte att det ansågs så kontroversiellt och ”modigt” att tipsa mina egna och andras ungdomar om självklarheter för att komma in på arbetsmarknaden. Många läsare hörde av sig och flera av dem är arbetsgivare.
”Det viktigaste på en intervju är INTE att kolla avtalen! Det viktigaste är att visa att du är värd att anställa!”
”Jag är företagare och instämmer till fullo. Jag har blivit förvånad många gånger. Sms, byxhäng, mössa . . . Arbetskläder är lika med företagets ”uniform”och ger ett första viktigt intryck. 80-talister och uppåt har dessutom inställningen ”vad har du som arbetsgivare att erbjuda om jag ska börja här?” Nu är 80-talisterna föräldrar själva och för vidare sina värderingar.”
”Ett tag trodde jag att praktikanten var döv. Han svarade inte på tilltal. Tills jag upptäckte att han hade proppar i öronen och lyssnade på musik hela dagarna. Så fick alla elever ha när de arbetade i skolan, så varför inte på jobbet också, undrade han. Suck.”
”De som jobbar hos mig representerar ett varumärke. Har de synliga tatueringar och en massa skrot i ansiktet går de bort direkt. Ledsen, men så är det bara.”
”Klockrent! Vi kämpar dagligen med dessa problem. Vi får in skolungdomar som vi ska ta hand om och utbilda. Men det är inte lätt, lindrigt sagt. För det första kommer de inte i tid, har ingen matlåda med sig, håller krampaktigt i mobilen, kepsen sitter där den sitter, byxorna hänger på trekvart, gaddningarn lyser över hela armarna, samtidigt som de rullar piercingen på tungan, och handslaget . . . vilket handslag! Var ska jag placera de här killarna? Jag tycker bara synd om dem. Tack för att det äntligen finns någon som törs ta upp detta stora problem.”
”Sprid din tipslista! Jag hoppas att varenda arbetsförmedling kunde sätta upp den på sina anslagstavlor.”
”Jag hade besök av fackets ”sommarpatrull”, men har kollektivavtal så de hade inga invändningar. Jag passade dock på att framföra mina åsikter: Detta är det dummaste ni kan göra mot ungdomsarbetslösheten! Det skrämmer företagare att anställa ung, outbildad och oerfaren personal på avtalsenliga villkor. Sådana bör enligt min mening ses som ett mellanting av praktikant och arbetare och då också ha lön därefter. Om det vore okej skulle inte en endaste tonåring som vill sommarjobba behöva vara sysslolös. De två från ”sommarpatrullen” blev rasande och liknade mig förmodligen vid en gammaldags brukspatron. De gick härifrån med neddragna mungipor och svarta i blicken. Troligen finns jag numera med på deras lista över arbetsgivare med negativ facklig attityd.”
”Jag har jobbat med ungdomar och arbetsmarknad i många år. Din text ska jag diskutera i våra grupper. Visst, jobben växer inte på träd i dag, men om man går in för dessa punkter ökar chanserna markant.”
”Hoppas skolledningarna tar till sig vad du skriver. Ungdomarna måste få lära sig det här.”
”Jag är lärare på högstadiet och undervisar elever som snart ska ut på prao. Jag ska ge en kopia på din krönika till var och en av eleverna i åttan och nian.”
”Heder åt dig för att du vågar ta bladet från munnen. Lite hyfs och stil måste till för att unga ska få chans till arbete och vara en tillgång för ett företag.”
”Äntligen någon som törs ge en beskrivning av verkligheten. Ungdomar, följ råden så ökar chansen mångdubbelt att få en anställning! Jag har i 20 år varit arbetsgivare på ett mindre företag. Kommer man inte i tid till en intervju har man diskvalificerat sig direkt.”
”Huvudet på spiken! Jobba som en galärslav, bit ihop när den pensionslängtande Britt-Marie ger dig skitsysslan som hon själv borde ha gjort , ta alla skittider som alla ratar osv. Vi vuxna måste hjälpa ungdomarna att förstå detta.”