Hej och god fortsättning, gott folk! Jag hade semester ett par veckor kring jul och efteråt fick jag en och samma fråga: Var har du varit?
Hemma, svarade jag och möttes av lite förvånade blickar och något överslätande, typ: ”Tja, så kan man ju också göra. Det kan vara skönt”. Men ändå, lite besvikelse kunde skönjas. Semester för att bara vara hemma. I två veckor. Utan minsta exotiska ö i sikte.
Jag tycker det här är intressant och har sagt det förr. Aldrig har vi lagt så mycket pengar på våra hem, för att få dem bekväma, lättarbetade och vilsamma. Men när vi ska vila känner vi oss nödgade att åka därifrån.
Facebook har svämmat över av bilder på stränder, palmer och parasolldrinkar när bekanta firat alternativa jular i Australien, Thailand, Dubai, Nicobarerna och Kuba.
Jag håller mig hemma jag. Jag gillar julen och jag älskar svensk vinter när det verkligen är vinter. Snö och kallt. Om jag klagar över vädret är det för att det är för varmt.
För varmt är allt över 25 grader. Så de där statusupp-dateringarna som berättar om ”underbara 37 grader i skuggan” får bara den här klimakteriekärringen att rysa och tänka ”tack gode gud att jag inte är där”.
Tur att vi är olika. Den här aversionen mot hög värme har följt mig sedan jag var liten. Bastubad längre än fem minuter är otänkbart. När det är så varmt att man svettas, även om man sitter still i skuggan, mår jag riktigt dåligt.
Som 23-åring i Australien upplevde jag 42-gradig värme, i Darwin. Jag fick riktiga panikkänslor och tänker aldrig mer utsätta mig för något liknande.
Nej, tacka vet jag kyla, den kan man åtminstone göra något åt. Pälsa på sig och hoppa, exempelvis. Men vad gör man med 35-gradig värme om det ändå inte är svalkande i vattnet?
Ett amerikanskt väderföretag deklarerade i oktober att vintern i Norden skulle bli ”abnormt kall”. Abnormt. I jämförelse med vadå?
Väder intresserar och klickas och därför måste varje väderartikel liksom toppa den förra. Nu blir det ÄNNU värre. Varning, varning. Orden har devalverats och räcker inte längre till för att beskriva en alldeles normal vinter. Till och med vargavinter betraktas numera som för mesigt.
Nu gäller Sibirienkyla. Ryssattack. Putinsmocka. Snöterror. Dödshalka. Mördarmodd. Red alert: 10 centimeters snöfall och 15 minusgrader väntas! Bunkra mat och håll er inne, medborgare!
Av rubrikernas storlek att döma kan man tro att domedagen är här, att vi befinner oss i krig eller åtminstone har ett undantagstillstånd proklamerat över landet.
Om det leder till att människor tar det lugnare i trafiken är det bra, men det verkar inte så. Och vad tar vi till för ord när det VERKLIGEN är ovanligt hårt väder i antågande? Då har vi ju redan ropat ”vargen kommer, vargen kommer” så öronen skrumpnat på folk.
Vi har vinter i Sverige, men det finns vinterdäck, varma jackor och kängor med dubbar på. Detta med snö, is och kyla är ett fullt normalt tillstånd i Norden och alls inget att oroas över. Lugn befolkningen, lugn.
Sprid nu detta till alla du känner, så att vi kan sansa massorna och få lite ordning på torpet.