På drömmars vis var det en förvirrad soppa med mängder av ingredienser. Utseendefixering, skalbolag, modebloggare, kräftor, Skalmans ät- och sovklocka ...
Dagen före läste jag att Sveriges största blogg rör mode. Den handlar uteslutande om skal, dessutom nya skal varenda dag, och har 160 000 unika besökare per dag. Eller 1 064 825 besök den senaste veckan. Det inflytande modebloggen har på unga tjejer, som har den som ett rättesnöre i tillvaron, skrämmer livet ur mig.
Ytligheten firarständigt nya triumfer och antalet miljarder som läggs ned på människoskal vill man helst inte veta. Hela modeindustrin, skönhetsprodukter, bantningspiller, plastik-operationer.
Om man inte hör till de få individer som under några år lyckas leva på sitt skal är bäst-före-datumet för att tapetsera internet med egenhändigt tagna bilder på sig själv, med plutande mun och sensuell ljussättning, rätt kort. Är du över 25 blir det lite patetiskt att inte ha mer att komma med.
Och efter det: Vad ska man ha skalet TILL? Hur intressant är det? På sikt inte ett skit, skulle jag vilja vråla till alla unga tjejer som lever i villfarelsen att skalet är livsviktigt, skär sönder sina armar och har en självkänsla i höjd med tonårsrummets golvlister.
Jag blir sällantårögd framför tv:n men blev det framför "Bonde söker fru" förra veckan. Ida, som dejtar bonden Klas med väldigt utstående tänder, berättade om sin medfödda missbildning och sina operationer som har gjort att hon är sned i ansiktet och pratar lite släpigt. Om hur hon drar sig undan människor, eftersom hon vill undvika negativa reaktioner.
Bonden kontrade snabbt:
"Äsch, lite skråvel på ytan bara. Bättre att ha det där än på insidan!"
Det var så rart och egentligen bara en sund och självklar reaktion, men i vår skalfixerade tid stack det ut.
I samma ögonblick blev Ida så oerhört söt. Precis som människor med osympatiskt inre blir fulare och fulare för var gång man möter dem. På riktigt.
Få uttryck är så sanna som "skönhet ligger i betraktarens öga" och tomma skalmänniskor ger på sikt samma unkna eftersmak som skalbolag.
Ändå ägnar sigmånga kvinnor åt bantning mellan vaggan och graven. Eller i alla fall bekymrar sig över den egna kroppens tillkortakommanden.
Sådant slöseri med tid och energi när nu merparten skriver under på att skalet i jämförelse med innanmätet står sig slätt.
Allt detta blev till en dröm. Vad den ville säga mig? Inte en susning, men med drömmars outgrundliga agenda slank det in lite kräftor på slutet.
Gubben gjorde en extremt god skaldjursfond i helgen. Faktiskt ett av få områden där skal är verkligt viktigt. Sicken underbar, gräddfet soppa det blev av den!