Morfar var vaktmästare på Tullgarns slott och jag tillbringade alla mina somrar där. Eftersom jag inte fick plats i den smala smatt där morfar klättrade upp väntade jag strax nedanför och intill det stora gamla urverket i slottets torn. Det var mäktigt när jag stod där alldeles ensam som 7-åring, klockan slog nio och hela slottstornet vibrerade. Mäktigt och läskigt.
Minnet kom över mig i samband med att Gubben hade en flagga med sig i bohaget. Skrynklig och lite mögelluktande hängdes den upp för vädring på balkongräcket på kåken. Dottern kom hem, stannade storögt på uppfarten och undrade om det var . . . SD-möte!
Det finns något problematiskt med svenska flaggan så fort den befinner sig på andra ställen än högst upp i en flaggstång. Den har kidnappats av organisationer och krafter som få vill bli sammanblandade med och som står för en intolerant och osund form av nationalism.
Där och då bestämde Gubben och jag att inleda Operation Återta Svenska Flaggan. För det är ju inte klokt att det har blivit så här.
Flaggan och själva ordet nationalism är minerad mark, eller åtminstone ett skällsord så till den milda grad att det är lika bra att inte ha någon flagga alls. En svensk vill ju inte gärna riskera att stöta sig med någon, än mindre förknippas med intolerans.
Vilket annat land har en lika komplicerad relation till sin flagga? Och vem har tutat i oss att stolthet över det egna landet är detsamma som att inte ha respekt för – eller se sig som överlägsen – andra nationaliteter?
När inleddes kidnappningen? Kanske i slutet av 1980-talet då firandet av Karl XII:s dödsdag den 30 november började förändras. Då tillkom allt fler nynazistiska inslag som Hitlerhälsningar, hakkors och antisemitiska slagord i firandet. Svenska flaggan var den främsta symbolen. Stackars flagga!
Som den skandinaviska storebror och besserwisser Sverige nu är gillar vi att håna norrmän och danskar för deras nationalism. Varför kan vi inte sluta raljera över 17 maj och kalla det för fanatism? För att vi innerst inne är lite avundsjuka? För att vi tror att självutplåning är detsamma som att visa respekt för andra? Jag tror tvärtom att ett utplånande av den egna identiteten skapar en osäkerhet om vem man är och vad man står för. Det gynnar inte en bättre värld, bara mörka krafter från olika håll.
I morgon är det midsommar, Sveriges egentliga nationaldag, och det är okej med svenska flaggan. I alla fall om den hänger i en flaggstång. En sådan har funnits vid min kåk. Det ligger en gammal flaggstång i gran uppe på sädesmagasinet, men jag har aldrig hittat fundamentet till den.
– Så här kan vi inte ha det, for det ur Gubben i söndags. Det är klart att vi måste ha en flaggstång nu när vi inlett Operation Återta Svenska Flaggan!
– Jo, men det hinns så klart inte med. Det är ju bara fyra dagar till midsommarafton.
– Äsch, jag gör ett försök, sa Gubben.
När Gubben får en idé ska den genast omsättas i handling. Så han satte sig och ringde runt till vänner i byggsvängen och Kenta och Rille kom fram till att lite tajt med tid är det allt, men jo, det ska nog gå. Jonas kom och handgrävde och gjöt. Otroligt!
Sverige i midsommarskrud. För en naturromantiker som jag är det årets finaste högtid. Och i år ska den firas med en egenhissad flagga i en sprillans ny flaggstång.
För att flaggan är vacker. För att Sverige är vackert.
För demokrati, yttrandefrihet och mångfald.
Inget annat.
CARINA GLENNING