Ursäkta en tant, men jag tycker att det finns två stora problem med kläder nu för tiden. Många av dem har löjliga tryck på bröstet. Många är helt genomskinliga och förutsätter att man bär något under.
Förr kunde man stöta på tröjor med budskap av typen ”I love Västerås” och ”Öl byggde denna kropp”. Det var med andra ord lätt att undvika dem.
Men numera är det tryck på snart sett varenda topp. Jag vet, för jag har just farit runt i vuxen(?)affärer likt en skållad råtta för att hitta något vitt. Utan tryck. Det finns, men ännu mer finns det toppar med de mest infantila budskap över tuttarna.
Ponera att jag kommer till jobbet, blir skickad på en presskonferens som Correns representant, och dyker upp i en tröja där det står: ”Young, free & sexy”. Den fanns tyvärr inte med texten: ”Fairly antique, happy & sexy”.
Eller att jag ska intervjua en företagsledare och för dagen har på mig t-shirten med följande budskap: ”Come closer. You might get a KISS” eller ”I wanna be your honey bunny”.
Hittar så en tröja i trevligt material och med bra form, tyvärr med budskapet: ”Jag är inte tjock, bara gravid”. Möjligen hade jag kunnat tänka mig en med: ”Jag är inte gravid, bara tjock. Och det ska du skita i".
Nästa: ”Love is all you need” omringat av 100 rosa hjärtan. Men kära nån, jag är 53 år, inte åtta.
Men titta här, här har vi en trevlig sak. Tar ut den och håller upp den. Nähä nä, på den står det: ”Rock on, beaver!” Eh . . . nej, skulle inte tro det. Vi letar nog vidare, min bäver och jag.
Botaniserar oförtrutet och hittar en tröja med det korta och kärnfulla: ”Fuck off!” Tja, den skulle man ju vilja bära ibland, men känns inte som adekvat klädsel för en reporter som förväntas visa intresse för sina intervjuobjekt.
Vad har vi här då? Ser ut att vara rätt längd . . . Nä, tame tusan, på den står det: ”Keep moving. Never stop”. Är detta ett hån? Ska den användas av 50 plussare som ett slags självpepp. Än kan jag röra på mig, det gäller bara att aldrig stanna upp, för då slår likstelheten till.
Nu hittar jag något som vid första anblicken inte ser ut att ha något budskap alls. Fel, när jag tittar noga står det i svag skrift: ”I’m so cooooool”. Det, kan jag tala om kära klädskapare, det är jag inte. Jag är tvärtom het som en masugn. Jag är i klimakteriet för bövelen!
Och nu kommer vi in på problem nummer två. Nästan varenda överdel nu för tiden är så tunn att man kan se plaggbärarens calmettevaccinationsärr och BH-märke. Det är inga problem, säger expediterna glatt, vi säljer fina linnen som du kan ha under.
Men snälla människor, masugnar är brännheta. Masugnar vill inte gå i dubbla plagg på sommaren.
Tydligen får jag välja mellan att tillbringa sommaren i lager på lager. Eller i ”Rock on, beaver!”
Jag vet inte vilket som är värst.