Mer eller mindre livsviktig information väller över oss, i radio, tv, tidningar och mobilen. I takt med att flödet ökar tycks perspektiven minska och historielösheten breda ut sig. Halveringstiden på ”nyheter” kan snart räknas i nanosekunder och händelser hinner knappt inträffa förrän de är förpassade till historiens soptipp.
För några år sedan sade man ”typiskt 70-tal” om man tyckte att något var riktigt mossigt. Nyligen såg jag en annons på nätet från Tele 2 där man slog ett slag för mobilbetalning med devisen ”Kontanter är sååå 2012”. Förra året! Ja, det är ju onekligen rena stenåldern. Ohyggligt länge sedan.
Det ska bli intressant att se var gränsen för blippande hetsannonsering på nätet går, hur mycket hjärnan tål.
För egen del är gränsen snart nådd. Att gå in på till exempel aftonbladet.se ger mig numera mest högt blodtryck. Just sitter jag och läser något när en jättelik annons fyller hela skärmen. Irritationen är enorm, särskilt som det tar några sekunder innan nedsläckningskrysset uppe i högra hörnet dyker upp. Ner med läsfienden ... och så attackerar den mig en gång till!
Där slutar mitt tålamod. Inte heller ids jag genomlida tolv sekunders reklam för att titta på ett tv-klipp hos någon nyhetssajt.
Multitasking (att göra massor av saker samtidigt) är den nya eftersträvansvärda – och hyllade –ledstjärnan.
”Var inte ett sådant fossil, Carina, du kan ju kolla din mobil medan reklamen före tv-klippet visas”.
Ja visst, eller ringa mamma, sticka raggsockor eller koka fläsklägg. Men jag tror det är skönt för hjärnan att göra en sak i taget. Lite lagom lathet är en grovt underskattad egenskap.
Paradoxalt nog ska vi parallellt med multitaskandet gå på yoga, lära oss mindfulness, åka på tyst retreat, pilgrimsvandra och ”söka oss inåt”.
Tror fasen det, när vi förväntas multitaska dagarna i ända. Nutidsmänniskan borde inte göra mer, utan mindre, och värdet inte ligga i hur högt varv vi håller, utan hur länge vi själva gör det.
Jag väljer att veva min egen tillvaros grammofon lite långsammare. Så att jag hinner hämta andan mellan vaggan och graven.
Det händer att jag läser medan jag sitter på muggen. Längre än så sträcker sig inte min lust till multitasking. Ibland tar jag och söker mig lite inåt också, i samma veva.
Jag inbillar mig att risken för mental härdsmälta minskar av den filosofin.