Mitt reportage i lördags, om människor som valt bort mobiltelefon och tycker att andras mobilhanterande gått helt över styr, fick flera läsare att höra av sig. Här är några av reflektionerna:
”Smartfånarna och Zuckerberg har gjort människor till sönderstressade, gamnackade zoombies. Dags att folk sträcker på sig, ägnar omgivningen sin uppmärksamhet och slutar vara slavar under en elektronisk grunka.”
”De som lämnar mobilen på jobbskrivbordet i ett kontorslandskap, och har en enerverande ringsignal på högsta volym, gör mig skogstokig!”
”När jag semestrade i Japan slogs jag av att alla har smartphones, men INGEN pratar i dem på allmän plats. Det finns skyltar på tågen om att inte prata i mobilen, som en artighet mot andra resande. Och det följs verkligen! Denna skylt är inte heller så dum, med tanke på att det bor 127 miljoner människor i Japan.”
”Det som gör mig mest ont är när unga föräldrar stänger in sig i mobilbubblan och utesluter kontakten med sina barn. Föräldrarna får sin bekräftelse, men när, var och av vem får de små barnen sin?”
”Jag vill kalla allt detta ohämmade och högljudda privatlivssnack – i mobiler på offentliga platser – för en sanitär olägenhet! Det behövs vett- och etikettregler kring hur mobiler får användas.”
”Allting handlar om vad vi värderar i livet. Jag har mobil, men skulle aldrig drömma om att ha den på mig i sommarstugan, då ligger den i ett skåp.”
”Den som sitter på ett jobbmöte och pillar med mobilen saknar respekt för andra människor. Det är lika oförskämt som om en mötesdeltagare börja läsa en bok. Det känns som om allt färre människor är verkligt närvarande. Mobilen tycks gå först i precis alla lägen.”
”Vi kommer att få minst en generation som saknar social kompetens. För visst är det väl våra relationer till andra som är bland det viktigaste i livet?”
”Jag tycker synd om bekanta som går med mobilen i fickan hela tiden, tar den med sig till matbordet eller solverandan. De vet inte vad de missar.”
”Senast i lördags var vi på konsert där många både yngre och äldre läste i mobilen under föreställningen.”
”Jag kan möta cyklande människor som är helt inne i sin mobilbubbla och inte har en aning om den övriga trafiken. ”
”Mobilen med kontantkort är bara på när jag är på ensamma utflykter. Makens mobil är så gammal att en rånare skulle skratta ihjäl sig. Men det går att ringa och ta emot samtal. Vi tycker det är skönt att inte alltid bli nådda.”
”Hatar att bli störd i onödan! Ytterst få ärenden är så viktiga som de som håller på och ringer upp folk på deras mobiler alla tider på dygnet, inbillar sig.
”Håller med om att det gått över styr, när så många sitter och petar i sina skärmar nästan konstant, tydligen känner de ett tvång att ta upp dem till och med när de ska umgås med andra och borde koncentrera sig på sitt sällskap. Sådant ger ett väldigt omoget och obegåvat intryck.”