Jo, så illa är det. Och innan någon illasinnad, snokande kollega rotar fram min solkiga bakgrund, och producerar artiklar med hemska rubriker, väljer jag att frivilligt krypa till korset.
Allt är dennya teknikens fel. Eller nya och nya. Smartphones och mejl introducerades ju inte i förrgår precis . . .
Jag är en rastlös själ. Otålig som en tiger efter 14 dagars fasta. Inte så där i allmänhet, men när det gäller modern kommunikation i synnerhet. Sms och mejl – fort som tusan ska det gå. Knappt har jag skrivit färdigt förrän mina meddelanden går iväg.
Häromdagen var det dags igen. Jag skickade ett trist handlingsmejl till Gubben: ”Nåt mer som behövs än mjölk, fil, bregott, grönsaker?”
Som vanligt när jag mejlar honom skrev jag bara de tre begynnelsebokstäverna i hans förnamn i mottagarfältet, THO, så hoppar hela mejladressen upp automatiskt. Men just när mejlet gått iväg insåg jag att det inte alls skickats till Gubben. Förutom THO hade jag upppenbarligen kommit åt ett R också. Därför dök mejladressen till en helt annan person upp, vars adress fanns lagrad sedan jag hållit ett valmanifest för Östgötabänken i serien ”Låna Carina”. SD-riksdagsledamoten Thoralf Alfsson. Snabbt skrev jag till honom igen: ”Hoppsan! Det förra mejlet från mig gick lite fel!” och fick till svar ”Är du säker på det? ;)”
Det var ändå ingenting jämfört med ett sms som gick fel för två år sedan när jag bevakade en bröllopsmässa i Linköping och gjorde en enkät bland deltagarna om vad kärlek innebär för dem. Svaren skulle senare publiceras i en kärleksbilaga till alla hjärtans dag.
Sms:ade till Gubben: ”Hej älskling! Lite lama svar om vad kärlek är, tycker jag. Synd att inte du och jag får svara. Skulle definitivt bli mer hetta och stuns!”
För sent insåg jag att sms:et gått iväg till en helt annan person som jag nyligen sökt för en intervju, via sms. En intet ont anande östgötsk präst.
Jag fick aldrig något svar från honom på min intervjuförfrågan.