Vilken påsk! Gubben och jag var i högform. Vi rensade och röjde, körde iväg bråte till återvinningen, klöv ved, slipade och oljade utemöbler och målade uteplatsen faluröd. Allt i rena sommarvärmen.
Sedan var det dags för ett glas vitt under parasollet, det stora röda som vi köpte förra året. Var är det nu då? Jo, i före detta kaninhuset. Där samlas allsköns prylar som cyklar, partytält, klaffstolar, presenningar, gamla barnstolar. Visst, där har vi det granna parasollet. Och titta där, där är foten till det också.
Gladeligen fällde vi upp det på uteplatsen, bara för att upptäcka att det verkligen inte gick att stå under det. Inte sitta heller. Möjligen ligga, om man inte lider av klaustrofobi.
En del av stången måste fattas. Var kan den vara nu då? Ett febrilt letande vidtog i alla gårdens prång och uthus. Men nej, den fanns ingenstans. Vi struntade i alltihop och gick och badade i sjön istället (tre dagar på raken faktiskt).
Jag kan inte frigöra mig från tanken på hur Gubben i höstas kunde undgå att placera de tre delarna till parasollet på samma plats.
I sin allmänna röjnings-iver har han förmodligen slängt parasollstången.
Efter en händelse härom veckan finns det skäl för den misstanken. Gubben hade en riktig eländesmorgon. Och när en dag börjar med elände brukar den som bekant fortsätta på den linjen.
På morgonen lyckades han med konststycket att komma åt larmknappen när han var iväg på ett jobbuppdrag. Gosch, sicket pådrag det blev. Folk kom rusande från alla håll och kanter, övertygade om att han befann sig i omedelbar fara. Men där stod bara en skamsen Gubbe som tryckt på fel knapp.
På lunchen skulle han vara en rättrådig samhällsmedborgare och slänga lite elgrejer på återvinningsstationen. En trasig utearmatur, en kapsejsad adventsstake och lite sånt.
När allt var slängt i sina respektive containrar satte han sig i bilen för att köra tillbaka till jobbet. Men vänta nu, var är bilnycklarna?
Men va fa . . . , han hade haft dem i handen när han slängde i den sjuarmade adventsstaken och tydligen råkat hiva i även dem i containern!
Nu var goda råd dyra. Containern var full av bråte. Det skulle vara som att leta efter en nål i en höstack. Men ändå, Gubben gav Mission Impossible en chans, lyckades ta sig ner i containern och mot alla odds hitta sina bilnycklar. Vad är brottsrubriceringen på sådana tilltag?
Olaga intrång? Allmänfarlig vårdslöshet? Egenmäktigt förfarande? Lydnadsbrott? Allmän dårskap?
Jag är väldigt tacksam att han inte svimmade eller något därnere i containern för metallskrot. Han hade i nästa led i så fall sorterats som aluminium, koppar eller stål?
Med tanke på den karlns vilja hade det säkert blivit stål.
Men JAG fick minsann inte hoppa ner i en av återvinningens containrar i helgen, för att fiska upp massor av prima kompostgaller till den blivande hönsgården. Sådana övningar är tydligen förbehållna honom.
Nu väntar jag spänt på om, när och i så fall var parasollstången ska dyka upp. Tills dess får vi väl idka grekiskt-romerskt bordsskick och inta utemiddagarna liggandes.
Ja ja, golvet är ju åtminstone nyoljat.