Gubben och jag försöker lägga av med socker, det är inte lätt kan jag säga.
Låt oss skippa snacket om ”modedieter” och några kilos övervik. Det här handlar om liv och död och är inget att fnysa åt. Problemet med ett förhöjt blodsocker är att det är en av riskfaktorerna för att drabbas av metabolt syndrom, ”den västerländska sjukan”, som ökar risken för hjärt- kärlsjukdom. Diabetes, cancer, svamp, magbesvär och eventuellt också depression (Harvardrapport som presenterades i tisdags) triggas av socker.
Allt fler läkare och forskare konverterar och är inne på linjen att det är socker, snarare än fett, som är boven till mycket ont. Det krångliga är att även stärkelserik livsmedel, som mjöl, består av en hel radda glukosmolekyler som omvandlas till rent socker i magen. Så där rök pastan.
Men bröd har ju människor ätit i evinnerliga tider! Nej, inte av den moståndskraftiga, glutenspäckade, vetevariant som odlas i dag. Och definitivt inte, som i dag, tillsammans med mängder av annat raffinerat socker. Socker i snart sagt vartenda livsmedel. Som smörgåsskinka. Barnmat. Müsli. Ketchup. Senap. Nyckelhålsmärkt youghurt. Tomatpuré. Färdigmat.
Det är inget att fnysa åt. Men ändå förståeligt att vissa gör. Tänk om 30 års kostrekommendationer bygger på ett gigantiskt feltänk? Att vi i decennier fått kostråd som i själva verket gjort många av oss sjuka. Tanken svindlar.
Debatten borde inte handla om dieter för att bli smal. Debatten borde handla om att diabetes 2 (den som inte är medfödd) har blivit en folksjukdom som ökar lavinartat i västvärlden, men även i Asien. Det gick bra för Asien att äta sitt stärkelserika ris ända tills de lade till västerländsk läsk och skräpmat. Då slog de i ”sockertaket”. Våra hundar och katter har också börjat få diabetes. De är inte konstruerade för att äta det spannmål som djurmaten är uppblandad med.
Att diabetes leder till förkortad livslängd och många följdsjukdomar vet vi. Liksom att diabetiker är överrepresenterade när det gäller hjärt- kärlsjukdom och demens (diabetes typ 3). Namnet sockersjuka var bättre och sade vad det handlar om.
Sockerlobbyn är dock lika stark och mäktig som läkemedelsindustrin, Coca Cola utbildar nu egna dietister! Att vi slutar med socker (och mediciner för att sockret gjort oss sjuka) vore förstås förödande.
Det är inget att fnysa åt. Det är något att bli rädd för.
Det är inte sötsuget i sig som är problemet, det blir man kvitt efter någon veckas avhållsamhet, utan att hitta mat UTAN socker. Man behöver vara en förstoringsglasförsedd detektiv, med en ocean av tid, i mataffären. Det är snudd på hopplöst, men viktigt för oss sockeralkoholister för vilka även en liten mängd socker drar igång suget efter mer.
Lightprodukter och nyckelhålsmärkt mat går bort. Kolla mängden kolhydrater (som bör vara max 5 g per 100 g) så förstår du varför. När det smakbärande fettet tas bort blir maten smaklös och ersätts med smakämnen, socker och spannmål. Det är en vinstmaskin för livsmedelsjättarna eftersom båda är billiga att framställa. Ett utmärkt utfyllnadsmaterial, om man struntar i följderna.
Om man har vänner som blivit friska eller mindre sjuka när de dragit ned på socker, som kunnat sluta med sin blodtrycksmedicin, sluta eller kraftigt dra ned på sina insulininjektioner och minska sin epilepsimedicin.
Då fnyser man inte längre.