Är det inte dags att göra hemlighuset lite mindre hemligt och lite mer publikt? Jag tror det kan bli roligare där inne då. Får jag följa med dig in på toaletten? Ja, i bokform alltså.
Jag hoppas det för i morgon lanserar Corren min dass- och presentbok. Jag har skrivit den och Linköpingsbon Janne Karlsson har gjort sköna, sjövilda teckningar till.
Hur det gick till vet jag inte riktigt, men har man plitat krönikor i så förfärligt många år blir man till slut en institution, och några av er har faktiskt önskat en sådan bok.
Jag börjar bli van vid att fritt främmande människor kommer fram, pratar glatt som gamla bekanta, och undrar hur det går med diverse saker jag skrivit krönikor om. Frågar om Gubben, katter och allt möjligt. Det är roligt – och en naturlig följd av att jag under så lång tid varit privatlivsmannekäng i Correns spalter.
Så före semestern fick jag i uppdrag att välja ut 85 av de drygt 500 krönikor som varit publicerade i Corren.
Hur det känns så här dan före dan?
Jo tack, på alla möjliga vis. Jag är lite stolt, lite generad, lite nervös – och skitskraj.
Tänk om ingen vill ha den.
Tänk om Corren bara lyckas sälja ynka 23 av de 1 500 böckerna.
Tänk om jag måste muta mamma, Gubben och mina syskon att tjacka 200 böcker var.
Tänk om jag måste köpa hela upplagan själv. Ja ja, jag får väl isolera hönshuset med dem.
Sen får jag gå här på Corren med skammens rodnad på mina kinder ända fram till pensioneringen om 13 år. Allt till kollegernas tissel i korridorerna: ”Ser man på. Här kommer Den Stora Författaren. Moahahaha!” Det blir inte roligt. Och inte en löneförhöjningen så långt ögat når.
Nåväl. Även om du inte vill köpa dassboken hoppas jag du kommer till Correns jättetält i Domkyrkoparken i morgon och på lördag. Kom och säg hej, fika och prata bort en stund.
Vi har allsång, quiz, Gunnar Elfström, Correns kör med Eva Bergenhem, hockeykul med John Senewiratne, Mia Karlsvärds fotoskola, tipspromenader, löpsedelsverkstad, Åsa Christofferssons bokcirkelhörna och en massa annat. Vi har tävlingar för er besökare, bland annat en om att ta stadsfestens bästa bild. Corren firar dessutom 175 år i år.
Och jag som tycker att jag är en inventarie med mina 25 . . .
För att gardera mig vill jag tillägga: De krönikor man inte gillar går utmärkt bra att torka sig med. Aningen glatt papper kanske, men alla som varit ute och rest i exotiska länder vet att det mest är en vanesak.
Vi ses på Stadsfesten. Hoppas jag!
PS. Låt er inte förledas av den väna, skira förstasidan på boken, förresten. Den har tillkommit bara för att väga upp det småsjaskiga, vulgära och stundtals förnumstiga innehållet. Och bli inte rädda när ni ser mig i verkligheten. Jag är inte fullt så där slät i nyllet . . .