Nej, vi tog inte Egon pĂ„ sĂ„ stort allvar som vi borde ha gjort. Numera utlyser SMHI varningar för minsta nederbördsomrĂ„de om det kommer i samband med en vindpust. Och kvĂ€llstidningarna hakar glatt pĂ„ med jĂ€tterubriker om âmördarstormenâ, âdjĂ€vulsvindarâ och âdödshalkaâ.
Nu tror ni kanske att jag varit förskonad frÄn vÀdrets makter och inte vet vad jag snackar om. Nej dÄ, under mina 19 Är pÄ vischan har jag haft sÄvÀl 10 dagars strömavbrott i följd som nedfallet trÀd över hönshuset och bastanta trÀdgÄrdsmöbler och cyklar som farit omkring som konfetti.
Jag menar bara att det varnas lite för ofta nu för tiden. Vargen kommer, vargen kommer. Till slut förtar varningarna sin verkan eftersom den dÀr vargen allt oftare visar sig vara tam som en labrador.
Har det med de ljumma namnen att göra?
FĂ„r namnet âEgonâ dina ben att börja skaka okontrollerat och kallsvetten att bryta ut?
FĂ„r âSvenâ dig att, rustad i skoteroverall och med grĂ„ten i halsen, ge dig ut i trĂ€dgĂ„rden och kedja fast allt som vĂ€ger mindre Ă€n ett ton, innan du tar skydd bakom katten?
Annat var det med Gudrun. Aha, ser vi en konspiration hÀr? Riktigt massiva stormar fÄr kvinnonamn och de mer tama vindbyarna fÄr mansnamn. Vem ligger bakom detta? Kanske F!. Efter kampen för millimeterrÀttvisa bolagsstyrelser ska vi nu kvotera in kvinnonamn i vÀderhistorieböckerna. Gudrun var ju vÀrst . . .
Nej, norsk, dansk och svensk vĂ€dertjĂ€nst namnger ovĂ€dren. Ofta efter det datum eller den veckodag de intrĂ€ffar, som âĂlandsstormen 1985â, âallhelgonaorkanen 1969â, âjulstormen 1902â och âyrvĂ€derstisdagen 1850â.
Eftersom ovÀder oftast kommer frÄn vÀst hinner norsk vÀdertjÀnst utfÀrda ett namn innan det nÄr Sverige. Om ett ovÀder utvecklas kraftigt över Sverige utan att tidigare vara döpt namnges det av SMHI, som vÀljer nÄgot av ovÀdersdagens namn enligt almanackan.
Sluta med det, sĂ€ger jag. Egon och Sven bara vilseleder mĂ€nniskor, invaggar oss i falsk trygghet. FĂ„r oss att gĂ€spa avmĂ€tt och tĂ€nka att ânej du SMHI, mig lurar du inte en gĂ„ng till. Parasollet fĂ„r stĂ„ kvarâ. Min morfar hette Sven och han var den snĂ€llaste mĂ€nniskan pĂ„ jorden. Och Egon. Jag tĂ€nker bara pĂ„ barnboken âEgon och julgubbenâ jag.
LÄt oss dramatisera namnen. Jag vill se stormnamn som Blixt Gordon, Rambo, Operation Hurricane. Eller hotta Ätminstone upp de svenska namnen. Evil Egon. Sadist-Sven. Mördar-Margit. Harald from hell. Carina the cruel.
DÄ slipper stackars harmlösa mÀnniskor, som rÄkade ha namnsdag nÀr ovÀdret kom, för evigt fÄ sina namn direkt förknippade med stormskador och annat elÀnde.
Som ni mÀrker gör jag allt för att skjuta upp det som ingressen handlar om.
NĂ€r vi i lördags kvĂ€ll i godan ro satt och vegeterade, samt fnyste Ă„t den tama Egon, hördes ett förfĂ€rligt brak, följt av ett Ă€nnu vĂ€rre brak. Sovrumsfönstret hade flugit upp, slĂ„tt i husvĂ€ggen och sedan flugit tillbaka igen. Innerglaset gick i tusen bitar. Fönsterhakarna har varit trasiga en tid, men fönstret var helt stĂ€ngt. ĂndĂ„ lyckades Egon forcera det.
Jag kan sÀga att det var kallt redan innan. NÄgon vÀrme har vi aldrig pÄ i sovrummet. Man sover ju sÄ mycket bÀttre i kyla och under ett rejÀlt duntÀcke. Intalar jag Gubben.
Nu har vi, i vÀntan pÄ ny ruta, tejpat upp Correntidningar som skydd för kyla och vind. Det ser mÄhÀnda lite trashigt ut, men passar en cellulosakramare som mig.
Corren â blaskan som hĂ„ller dig varm pĂ„ flera sĂ€tt.
En ipad hade stÄtt sig slÀtt.