Gubben och jag har bedrivit självspaning och konstaterat att vi fått en annan syn på saker och ting.
Skal. Utseendet är oväsentligt, innehållet är allt. Tur det. När man tar ny passbild, och numera inte får le, ser man skitsur ut. Eftersom allt hänger. I smyg drog jag upp mungiporna så att munnen åtminstone blev rak.
Korsord. Har varit urtrist i alla tider, men är numera veckans highlight ihop med sängfrukosten på helgerna.
Småbarnsföräldrar. De har gjort småbarnsomhändertagandet till en så komplicerad vetenskap att de går under. Och eftersom varje unge ska ha minst tre schemalagda aktiviteter per vecka, går de också under.
Fester. Inte på villkors vis vill man sova över, hur kära vännerna än är och trots att man tvingas hinka bubbelvatten hela kvällen så att kistan blir i totalt olag. Fester ska för övrigt äga rum på fredagar och sluta runt 22.00.
Erlander. Man erinrar sig hans integrationsresonemang och inser att han skulle ha blivit näthatad till döds för samma folkhemsuttalanden i dag.
Tonåringar. Det uppväxande släktet förskräcker i sin avsaknad av respekt, ordning, vett och etikett och man skriker ”återinför allmän värnplikt eller sex månaders samhällstjänst innan människorasen går under!”
Veck. Sovvecken rätar ut sig lagom tills det är dags att gå och lägga sig igen och det gör man vid 21–22. Liksom man vaknar halv sju. Även på söndagar.
Potatis. Sätts i hink och vårdas likt lindebarn.
Tjurighet. Allt var inte bättre förr, men det mesta.
Småfåglar. Från att ha avfärdat allt som ointressanta gråsparvar spirar ett nyvaknat intresse. Vad heter den gulrandiga? Kolla, en som har rött på huvud! De matas med samma noggrannhet som kuvösbarn. Vinterns nota för frön, talg och jordnötter motsvarar en Medelhavskryssning.
Tv-debatter. Folk har så korkade åsikter att vi får psykbryt och väljer en bok i stället. För blodtryckets skull.
Journalister. Körde nästan av vägen när jag hörde Ekots programledare kontakta korrespondenten i Nepal efter jordbävningstragedin och inleda samtalet: ”Hallå! Hur ere me folk där nere?” Hallå! Ere me! Folk!
Minnet. Kanalomläggningen gjordes 2001 men när jag ska se nyheterna tänker jag ”nu ska jag se Aktuellt, som egentligen ska gå i ettan, alltså sätter jag på tvåan”.
Gamlingar. 65-åringarna ser så unga och pigga ut!
Otålighet. Är det för att tiden är utmätt som man inte kan genomlida vissa ting? Under en guidad tur i ett litet eltåg i Krakows judekvarter, med oss som enda passagerare, förlorade Gubben allt tålamod. Efter att ha stannat utanför tre kyrkor och blivit ombedda att gå in, vilket han inte ville, bad Gubben föraren att inte stanna utanför fler kyrkor, eller något annat heller, och dessutom stänga av den inspelade speakerrösten, som var erbarmligt ointressant. Guiden såg mycket förvirrad ut. Det kan man förstå.
Älsklingen. Han är en Grumpy Old Man. Och det är helt i sin ordning. Bara döda fiskar följer strömmen.