I början av 1970-talet blev det inne med sportskor hos det uppväxande släktet. Också där jag bodde utanför Eskilstuna. Skor som Adidas, Puma och Nike var högsta mode. Sådana ihop med utsvängda Wranglerjeans och man var i hamn.
De som hade det knapert, ”fattigbarnen”, fick inga märkesdojor. De fick gå i ”stjärnskor” som man köpte billigt på varuhus som Domus och Epa. Det var ett slags töntig fuskvariant av sportsko. Vi led med fattigbarnen och fnissade i smyg åt stjärnlogotypen som det stod ”all star” under. Hur töntigt kunde det bli?
Vi tyckte de såg ut som om de var gjorda i syslöjden. Av en sjuåring.
Vi blev ganska varma om fötterna efter en hel skoldag i sportskorna, men det var ingenting mot vad fattigbarnen blev i stjärnskorna.
Sportskorna var åtminstone uppbyggda i hålfoten och hade en tjock bottensula, medan stjärnskorna hade så dålig passform att de var tvungna att snöras hårt, hårt för att sitta kvar under lunchrastens fotbollsmatch.
De levde inte lyckliga i alla sina dar, fattigbarnen och stjärnskorna. Ganska snart släppte gummikanten runt skons nedre del och fylldes av fotbollsplanens grus. Om det kom en regnskur sög de åt sig varenda droppe eftersom de bara hade kanvastyg ovanför gummisulan. Togs de av höll vi andra för näsan.
Det stank om de stackars svampiga fötterna.
Vi förstod varför de var billiga: sulan var bara någon halvcentimeter, de var platta inuti och helt utan den stötdämpning och uppbyggnad i hålfoten som de tuffa skorna hade. De gick snabbt sönder och fattigbarnen klagade över ont i fötterna. Alla som hade stjärnskor skämdes för dem och jag minns en kille som satte klistermärken över själva stjärnan på skorna, för att den inte skulle synas.
I dag sitter de där skorna på varenda unge, utom de fattiga. De kostar från 700 kronor och måste vara de sämsta skor som tillverkats. Nu lanserar Converse också mobilskal, väskor, solglasögon, kläder …
De besvär i fötterna ungarna än i dag får av stjärnskorna har fått ett eget namn, Conversesjukan, och ortopeder rapporterar om allt fler unga med stora och ofta bestående besvär i hälar, fotleder, knän och fotvalv.
Nej då, jag ska inte moralisera. Själv har jag pressat ner fötterna i alla möjliga idiotiska skodon under livet, men de hade åtminstone den goda smaken att vara billiga.
Nog är det lite fascinerande att det töntigaste man kunde gå i när jag växte upp, lite senare i livet kom att bli världens mest framgångsrika skomärke?
Än mer fascinerande är att så många unga – och vuxna! – fortfarande tror att dyra ”märkesvaror” borgar för kvalitet. Som om marknadsföring är ett okänt begrepp.
Olrogs visa från 40-talet håller än: ”Allting går att sälja med mördande reklam. Kom och köp konserverad gröt”.