Bråte ut – Gubbe in

Vanliga vindar och förändringens vindar. Det blåser kring mitt hus.

Carinas krönika2013-05-02 05:21
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Gubben är inbiten stadsbo. Jag inbiten lantlolla. Första gången han var i mitt hus gick han runt med händerna på ryggen och skeptiska anletsdrag. Han noterade de kalla golven under fötterna, såg allt det skavda och nötta, hörde spraket i kakelugnarna, klev i den knarrande trappan, studerade råttfällorna under diskbänken. Efter att ha vandrat runt överallt sa han: ”Ja du ... eh . . . det här var ju . . . pittoreskt”.

Pittoreskt! Det lät väldigt förklenande i mina öron, men nu långt senare hävdar Gubben att han inte alls menade något ironiskt eller nedsättande. Bah, säger jag.

Jag visade honom stranden vid sjön Roxen, som jag bor nära, och han utbrast: ”Å fy fan, det där krondiket går ju inte att sätta ner fötterna i! Aldrig att jag badar i den gyttjepölen”.

Nåväl. Tiden gick och herrpaltorna som ”råkade” bli kvar efter hans besök allt fler. Roxen visade sig gå utmärkt bra att bada i. Klyva ved kan faktiskt betraktas som en genuin, harmonisk syssla, elda är trivsamt. ”Tänk om vi skulle skaffa höns som du ju hade en gång i tiden, Carina?”

Jag ska inte romantisera de umbäranden som levnadsstandarden i det gamla bondesamhället förde med sig, men jag passar väldigt bra i mitt lite sjaviga hus från 1929.

Blir det FÖR bekvämt, varmt, praktiskt och smidigt så känner jag mig obekväm. Inte bara bildligt, utan också bokstavligt.

När jag är på besök i moderna hem med golvvärme och 23-gradig inomhustemperatur får jag känslan av att vara instängd i en bastu och måste hitta på ärenden för att komma utomhus då och då. Det är för varmt! Nog är det fascinerande hur kroppen anpassar sig efter de förhållanden som den är van vid?

Runt den gamla kåken yr tonvis med eklöv. I helgen var tjänstvilliga tonåringar (endast lätt mutade) sysselsatta med att kratta upp dem. Men försiktigt! Blå- och vitsipporna har ju tittat upp överallt och måste aktas.

Inomhus fyllde jag sopsäck efter sopsäck med bråte. Gamla paltor, väskor, tyger, uttjänta påslakan, täcken, kuddar. Nu är den stora klädgarderoben vårstädad. Ja, faktum är att den aldrig varit så fin.

Efter några sådana husröjningar till finns här plats för en Gubbe att flytta in på riktigt.

Bättre än så kan min sommar inte börja.