Tänk om man går omkring och är värd en förmögenhet utan att veta om det. Jag blir så irriterad när Antikrundans experter läxar upp folk för att de lagat sina prylar. Bruksföremål har människor i alla tider vårdat och därmed lagat, men nu när de är samlarobjekt är det nästan dödsstraff på det.
Så här hade det kunnat låta när Knut Knutson tog sig an mig:
”Aha, vad har vi här nu då? Ja, det var ju verkligen retro, ha ha. Inte särskilt kulturhistoriskt intressant föremål precis, men vi ska se hur det ligger till kvalitets- och designmässigt.
Vi har att göra med tidigt 1960-tal och en typ av föremål som var mycket vanliga. Många kallades likt detta exemplar för Carina, det var ett populärt namn på den tiden.
Om vi börjar invändigt så kan jag konstatera att vänster hjärnhalva innehåller ett hålrum där den matematiska förmågan normalt finns. Det kan tyda på att föremålet i sin tidiga ungdom utsattes för experimentet mängdlära i skolan. Läromedlen hette Hej matematik! Metoden förklarades sedermera som värdelös på mellanstadiebarn.
Höger hjärnhalva visar att orienteringsförmågan och lokalsinnet helt tycks ha skrumpnat, men kreativiteten strax intill lever och frodas.
En titt på reptilhjärnan som registrerar drifterna födointag, flykt, försvar och fortplantning ger vid handen att det är födointaget som har prioriterats hos detta föremål.
Då ska vi kika lite på själva skalet. Inga stora renoveringsprojekt tycks ha genomförts. Bröst, dubbelhaka, bilringar och läppar är intakta. Bra. Vi vill alltid se antikviteter så nära sitt originalutförande som möjligt.
Aha, se här! På utsidan av vänster lår en intressant stämpel från stelkrampsvaccinering. Och här uppe vid armhålan ett tidstypisk calmette-märke. Spännande.
Hoppsan! Buken har två kejsarsnittsärr vilket tyder på att föremålet kan ha varit med om en del.
Aj aj aj. Håret i armhålorna har uppenbarligen renoverats bort. Synd, mycket synd. Det hade varit ett intressant tidsdokument att se hur det åldrats och fått en vacker patina.
Neeeej! Tänder är lagade, det var inte alls bra. Man ska akta sig för att renovera och laga, det sänker värdet.
Oj, nu blir jag riktigt ledsen. Intill hårfästet syns det . . . ack så vanligt på föremål tillverkade vid den här tiden . . . HÅRET ÄR FÄRGAT. Det är inte originalkulören!
Nej, någon dyrgrip har vi tyvärr inte att göra med här. Samlarvärdet är i det närmaste noll, därtill är föremålet alltför vanligt förekommande och slätstruket. Men affektionsvärdet är ju inte att förakta.
Kanske kan du få några tjugor.
Hör med loppiset på andra sidan gatan!”