Dramats titel: ”Det stormar i bingen”
Spelplats: Ett sovrum
Längd: 2,5 dygn
Medverkande: Gubben och Carina
Regissör: En fläkt
Akt 1 (dag 1)
– Fy så klibbigt. Varmare än i helvetet. (Gubben stönar samtidigt som han klär av sig).
– Ja, men jag har hittat lösningen. Vänta ett tag så hämtar jag den. (In kommer Carina bärandes på en fläkt).
– (Gubben spärrar upp ögonen). Driver du med mig? Var i herrans namn har du hittat den där, i ett byggvaruhus? Det är ju en byggfläkt! Sådana använder räddningstjänsten när hus har blivit rökskadade.
– Sluta larva dig. (Carina anlägger en bestämd min). Jag har köpt den i en vanlig affär.
– Aldrig. Propellern ser ut att komma från en DC3:a. (Gubben anlägger en ännu bestämdare min och stänger av fläkten. Carina surar).
Akt 2 (dag 2)
(Carina sätter med naturlig självklarhet på fläkten, som börjar brumma och svänga fram och tillbaka.).
– Stäng av! Det här är ju inte klokt, vi kommer att bli sjuka av att ligga i den här blåsten. Och döva.
– Sjåpa dig inte. Man vänjer sig. Sov nu. (Carina går på som om hon är en regissör i Lars Noréns anda, lägger sig tillrätta, sluter ögonen och börjar låtsassova).
– Man kan säkert vänja sig vid tortyr också. (Fräser Gubben och vänder sig på sidan).
– Allvarligt Gubbe (Carina sätter sig upp). Låtsas att du är på Finlandsfärjan och hör det trygga motorljudet. Det blir liksom som att ligga i en ... tja, livmoder.
– Jag avskyr Finlandsfärjan och har ingen längtan tillbaka till någon livmoder. (I sitt inre planerar Gubben att börja packa ihop det bohag som just packats upp). – Ge den lite tid. Stå ut ett par nätter. Natti natti. (Carina gör segertecknet bakom Gubbens rygg).
Akt 3 (dag 3)
– Morrn älskling. Har du sovit gott? (Carina vet svaret, men på kvinnligt manipulativt manér spelar hon ovetandes).
– Som en stock. Börjar fan älska den där fläkten!
– Du ser, man vänjer sig. Lär man sig bara att acceptera fläktbrummet så fungerar den som en ljudbarriär. (Säger Carina med illa dold belåtenhet).
– Va? (Gummen är trött på pedagogiskt flummeri).
– (Carina får hybris och tror hon är fysiker). Brummandet tar bort alla andra ljud: skogsduvornas hoande, som du gnällt så mycket på, ungar som går på toaletten, våra snarkningar. Och så slipper vi båda störas av mobilpling. Genom att lära sig stå stå ut med ETT ljud så blir man av med alla andra.
– Hrmpf. (Var allt det här så klokt? undrar Gubben)
Ridå.
Slutsats: Så länge gamla hundar kan skälla kan de lära sig sitta. 1–0 till mig.