Visst mamma, visst får man inte slänga skräp i naturen?
Den tre och ett halvt år gamla sonen har krävt att få följa med mig på min morgontidiga promenad och en slängd plastpåse i diket fångar hans uppmärksamhet.
Att lära sina barn att inte slänga skräp i naturen ingår så att säga i grundkursen som förälder. Men min yngste son går också på en förskola med utomhusprofil och där man samarbetar med Friluftsfrämjandet. Och tack vare engagerade pedagoger på förskolan Smedsby i Motala lär sig Knytte- och Mullebarnen, mellan ett och fem år, att skräp hör hemma i papperskorgen, inte i naturen.
Så den där plastpåsen gör honom hyfsat upprörd och jag får återigen den där föreläsningen, precis som jag fick av hans fem år äldre storebror när han var i samma ålder, om att man inte får slänga skräp var som helst.
Vår morgonpromenad fortsätter och det är när jag når Varamonstranden som jag inser att nu är tiden inne att ändra min morgonrutt för några månader framöver.
Samma visa varje år. Varamon är en fantastisk plats. Så fort temperaturen stiger och solen gjort sig hemmastadd blir stranden och omgivningarna, under de för området karaktäristiska tallarna, en naturlig plats för såväl ung som gammal att samlas på. En varm sommarkväll slår Varamon vilken turiststrand som helst i hela världen. Stranden sjuder av liv både dag och kväll. Och det är helt fantastiskt trevligt att se alla människor som njuter och har det roligt.
Men mindre trevligt är det morgonen därpå. För det finns uppenbarligen en
hel del människor som
inte har vett att städa efter sig och inte kan plocka med sina engångsgrillar, urdruckna burkar och flaskor, pizzakartonger och dylikt. Vilka är ni som bara lyfter på rumpan och går? För mig, och många andra, är det en gåta.
3,5-åringen skräder inte orden:
– Titta mer skräp, och där och där! Varför ligger det så mycket skräp här?
Ja, vad ska man svara? Att vissa människor är dumma i huvudet? Nja det kanske man inte kan säga till ett barn.
Men jag skulle bra gärna vilja, för det är precis vad jag tycker.