Jag hade kommit på en lysande idé. Vi skulle lösa bristen på gästrum i torpet genom att montera en stor dubbelsäng på väggen. När gäster anlände skulle vi fälla ner sängen, som annars kunde döljas med ett snyggt draperi och nästan inte ta någon plats alls.
Jag hade sängen, jag hade väggen och jag hade draperiet. Men där tog det stopp. Någon sorts stora gångjärn behövdes väl, antog jag, men jag begrep inte hur det hela skulle konstrueras för att fungera.
Så jag gjorde som vanligt, jag ringde brorsan.
För som lillebror blir man lätt lite lat och bortskämd. Det var storebröderna som mekade med min moped och lagade mina första bilar, det är brorsan som tapetserat mina bostäder och farsan som satt in fönster och skruvat gipsskivor. Själv har jag tacksamt tagit emot all hjälp och reducerat mig själv till hantlangare och kaffekokare.
Men man kan ju inte gå omkring och vara lat lillebror hela livet, så på sistone har jag faktiskt ryckt upp mig lite. Byggt golv och tak i kattvindarna. Tapetserat ett rum alldeles själv. Fixat tak- och golvlister. Snickrat trädkoja och lådbil. Lagt golvmatta i källaren. Inga stora, svåra projekt än så länge, men tillfredsställelsen är stor när jag upptäcker att tummen faktiskt går att flytta från positionen mitt i handen om jag bara försöker.
Hur det gick med gästsängen i torpet? Jo, fem minuter efter att jag ringt brorsan plingade det till i mejlkorgen. Han hade gjort en skalenlig ritning med anvisningar om hur jag skulle göra, steg för steg, samt en inköpslista med allt jag behövde, ner till minsta mutter och bricka. Bara att sätta i gång, och några timmar senare hängde sängen så fint där på väggen.
Det är allt bra med en storebrorsa, ändå.