Den gångna veckan har jag lärt mig två viktiga saker: att det inte går att duscha i kallvatten och att det är väldigt trevligt att då få tillgång till varmvatten i ett nyrenoverat badrum.
Nyss hemkomna från ett härligt sportlov i Sälen (ja det var därför det inte fanns någon krönika i Corren Bostad för två veckor sedan) var den lilla, lilla tvättstugans golv full av smutstvätt sorterade i färghögar. Tvättmaskinen gick på högvarv och jag höll som bäst på att laga lunch till sönerna och en av deras kompisar, mitt under en viktig OS-hockeymatch, när det plötslig knäppte till och spishäll, tv och kökslampan bara dog.
Min första tanke var att vägjobbarna utanför grävt av en kabel, det vore ju inte första gången det hände i så fall. Men denna mulna februaridag lös faktiskt gatlamporna fast det var mitt på dagen. Sonen var mest bekymrad över utebliven hockey och det var just den som fick mig att inse att felet måste vara väldigt lokalt - för när grannen öppnade dörren överröstades hans hej av tv-kommentatorerna.
Tillsammans undersökte vi elskåpet på utsidan - check. Vi gick vidare till proppskåpet som sitter utanför tvättstugan och kunde konstatera att inte heller där kunde vi hitta någon anledning. Men så hörde vi ljud från tvättstugan.
Från frånluftvärmepumpen skvalade vattnet ner och grannen slängde sig in mitt emellan alla tvätthögar för att stänga av vattnet. Ridå.
Felet i frånluftvärmepumpen hade fått huvudströmbrytaren att utlösa och när den väl var påsatt igen återstod att tala om för barnen att kissa fick man härmed göra utomhus och att försöka på tag i en hantverkare som kunde ställa diagnos och åtgärda problemet. En fredag eftermiddag under sportlovet då Sverige spelade OS-semifinal.
Många telefonsamtal och en akututryckning senare konstaterade en trevlig fackman att maskinen var slut. Det var bara för honom att försöka beställa en ny omgående. Han såg sedan till att vi åtminstone fick vatten, om än kallt.
Så kunde livet fortsätta någorlunda. Vi kunde bo kvar hemma, gå på toaletten, laga mat, diska i diskmaskinen, tvätta och torktumla. Men det går inte att duscha i kallvatten.
Då får man vara glad för erbjudanden att nyttja släktens och vännernas faciliteter. Sambo och barn for till mormor för att duscha några kvällar.
Problemet med mig är bara att jag sedan tidiga tonåren närt vanan att tvätta håret på morgonen. Varje morgon. Då vill man inte sätta sig tio minuter i bil till mamma eller gå i fem minuter till de kära vännerna några kvarter bort.
Men då kom herr och fru G till räddning. Förutom att vara snälla har de också ett nyrenoverat badrum, med värmeslingor under de gråa små klinkersplattorna, som jag erbjöds att utnyttja klockan sex fyra morgnar i rad. Det är grannsämja det.