Nu är det Svensson-varning på Trogen

Hund, villa och Volvo är skämtsamt definitionen på ett typiskt Svensson-liv. Men det finns ytterligare ett attribut som jag anser måste räknas dit.

Bostads- & stadsplaneringsfrågor2014-04-03 08:12
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag bor i kedjehus, jag kör Volvo. Jag har visserligen ingen hund men med sambo, två barn och en semestervecka om året i hyrd stuga eller på en sandstrand vid Medelhavet är det ju skaplig Svensson-varning på mig.

Men det finns ytterligare en sak som bör räknas in i definitionen av en Medel-svensson. Jag pratar om tujahäcken.

Var man sig i villakvarteret vänder står en tujahäck. Denna omåttligt populära häckväxt som snabbt bildar en ”grön mur” runt var mans trädgård. Speciellt i nya villaområden, där husen är stora och tomterna små, verkar den allmänna lösningen för att uppnå någon form av privatliv vara den vintergröna, snabbväxande växten.

Så nu räcker det inte att ha hund, villa och Volvo. Utan tujahäck – ingen Medelsvensson.

Men aldrig, aldrig trodde jag att jag skulle ha tujor kring min trädgård. Jag har varit nöjd med spireahäcken som förmodligen planterades redan när huset byggdes i slutet på 1980-talet. Visst har den varit lite vildvuxen men väldigt vacker den korta stund den blommat och även i sin skira grönska.

Men när det skulle anläggas en gång- och cykelväg intill vår tomt blev det mer aktuellt med ett bättre insynsskydd. Spirean gjorde inte mycket nytta i det avseendet och efter noggrant övervägande, tog jag mod till mig och sa, om än motvilligt, till den kommunala landskapsarkitekten: Ni kanske kunde plantera en ... tujahäck.

Snabbt ursäktadejag mig, för en landskapsarkitekt kanske det är synonymt med att svära i kyrkan att nämna växten tuja, att jag egentligen inte gillade tujor men att de fyller sin funktion när det gäller att slippa insyn.

”Fast har du ett annat förslag så säg till”, uppmanade jag henne.

Men det visade sig att hon antog mitt och grannarnas bud och i förra veckan planterades planta för planta vid vår tomtgräns.

Jag är försiktigt positiv. Visst, det ser redan bättre ut än jag kunnat föreställa mig. Men jag har nog fortfarande lite svårt att acceptera min häck fullt ut. Jag är gärna lite motvalls, vill inte ha det som alla andra. Men nu har jag nu en tujahäck – ja då är jag väl en Medelsvensson på riktigt.