Hoppas att ni har haft det bra i sommar, trots att solen lät vänta på sig i det längsta. Själv har jag haft en lång, skön semester, förstärkt med ett par veckors föräldraledighet.
Som Bostadsredaktör förväntas man väl ägna sig åt att snickra altaner och bygga växthus på semestern. Men bortsett från lite halvhjärtat skrapande på torpstaketet har jag legat lågt i år. Det är ju så mycket annat som ska hinnas med. Bada. Grilla. Spela kort och fotboll med barnen.Träffa släkt och vänner. Resa.
Den här sommaren har vi bott i kappsäck, på väg än hit, än dit. Vi brukar alltid varva stadens bekvämligheter med torpets spartanska idyll, men i år har vi dessutom bott i allt från lånad kolonistuga i Malmö till B&B i Påskallavik och hotell i Tyskland.
Tyskland är ett land som jag försummat genom åren. Förutom några vistelser i Berlin har jag mest sett Tyskland som ett irriterande hinder på väg till Medelhavet. Nu inser jag hur fel jag haft.
En bilresa längs Rhen och Mosel och en tågresa till Lübeck öppnade mina ögon. Floddalarna var magiskt vackra, med underbara små byar att bo i. Urgamla staden Trier med sina romerska lämningar gjorde ett stort intryck. Hansastaden Lübeck med sina vackra hus likaså. Att jag dessutom är svag för den stabbiga, tyska maten med fläsklägg, korvar, surkål och pilsner gjorde inte saken sämre. Auf wiedersehen, utan tvekan.
Sommarens allra finaste höjdpunkt bjöd ändå den östgötska skärgården på. Från Linköping är det bara en timme ut till havet och någon gång varje år gör vi den resan för att njuta av hav och klippor.
I år gick turen till Häradsskär där vi övernattade i den gamla fyrvaktarbyn. Solen sken och havet glittrade. Vackrare än så blir det nog inte här på jorden.
Nu är det slut på latmansdagarna. Jobb och villavardag väntar. Ett mindre, men roligt renoveringsprojekt är på gång i källaren. I kväll kommer min vän, rörmokare Göran, för att dra fram vatten.
Vad det ska bli? Det får jag återkomma till i en annan krönika.