Det går inga tåg från Östra Station i Stockholm. Inte just nu i alla fall, stationen är stängd för renovering sedan i våras och öppnar inte förrän i nästa vecka.
Ändå gav jag mig ut på en helt fantastisk resa härifrån i förra veckan.
Det var bara att kliva en trappa upp – och vips hamnade jag i 1930-talet.
Här ligger Järnvägsrestaurangen som öppnades 1932 och som är mer eller mindre oförändrad sedan dess: möblerna i björk från NK Interiör, de vita dukarna, den svenska husmanskosten.
Ja, det är nästan så att innehavaren Berit Wahlgren också är kvar från begynnelsen. Hon började jobba här som tolvåring för sin moster 1957 och sedan 1983 är det hon som driver krogen.
Det har inte alltid varit lätt. Flera gånger har det varit nära att Berit tvingats sälja och se sin älskade restaurang omvandlas till ett själlöst, modernt café. Men hon har kämpat emot, sålt sin villa, hoppat över semestrarna och tagit lån. En gång var det en stamgäst som ställde upp med pengar. Han hade ätit här nästan varje dag i 70 år.
Nu upplever Järnvägsrestaurangen en ny storhetstid. Tidningen Guardian utsåg den i höst till en av Europas tio bästa järnvägsrestauranger och plötsligt är det väldigt hippt att äta här. Kändisarna har hittat hit och nu gäller det att vara ute i god tid för att få ett bord. Eller så får man nöja sig med att slå sig ner i pubavdelningen, inte illa det heller.
Själv fick jag ett bord och lyxade till det med en skomakarlåda, medan mitt middagssällskap valde gösen. Vansinnigt gott och tillsammans med miljön en middag att minnas länge.
Tyvärr är det bara hus som k-märks,inte inredningar, och det är många klassiska miljöer som försvinner. I Linköping, där jag bor, tänker jag på Casino som var ett underbart ställe att gå till.
Vilka ställen finns kvar att göra en tidsresa på? Lanemos konditori är min favorit. Gamla Linköping, förstås.
Vart går du när du vill frossa i nostalgi? Tipsa mig!