Mormors noggrant formade kåldolmar väckte inga varma känslor och och började någon tala om blomkål, surkål eller rödkål slutade jag att lyssna. Min kålerfarenhet sträckte sig till pizzerians vitkålssallad och julaftonens gräddkokta grönkål.
Men det går att lära gamla hundar att sitta. Under vinterhalvåret snöar jag nuförtiden totalt in på allt vad kål heter.
Till barnens stora missnöje får jag inte nog av kålpudding med gräddsås och lingonsylt. Jag köper spetskål som jag gräddkokar och serverar som tillbehör till kött eller till en stark stekt korv. Sambons mosters man har också fått mig att göra egen rödkål i advent och brysselkålen förväller jag innan jag puttar ner de små söta gröna huvudena i stekpannan. Där puttrar redan lite smör och efter några minuter ringlar jag sirap över dem och saltar och pepprar. Då får de en knaprig söt yta och de ska få rejält med färg, nästan bli lite brända innan jag är nöjd. Och trots att det är sambons kålfavorit så blir han allt lite trött på mig varje höst när jag återupptäcker brysselkålen och serverar den minst tre gånger i veckan. Det kan få även en kålfantast, fast inte mig, att tröttna.
Jag tror att det i sammanhnget är passande att jag också bjuder på mina bästa blomkålsrecept:
•Koka blomkålen mjuk i en blandning av grädde och mjölk. Kör i stavmixern eller elvispen, beroende på hur slät man vill ha purén. Klicka i lite smör och salta och peppra. Himmelskt gott.
•Eller dela blomkålshuvudet i bitar och lägg i en ugnsfast form. Blanda en burk crème fraiche med två deciliter mjölk, riv i en vitlöksklyfta och tillsätt ett par nävar riven ost - parmesan, västerbottenost eller någon annan ostsort med lite smak. Häll blandningen över blomkålen, tillsammans med salt och peppar och kanske favoritörten och strö lite ströbröd över. Gratinera i ugnen tills blomkålen är mjuk och ytan fått färg. Tar minst 40 minuter. Voilà!
Ja ni hör ju, kan man skriva en hel krönika om kål, då har man snöat in.