När jag köpte mitt första hus var det ungefär som att gå in i lustiga huset på Gröna Lund, eller i skräckhuset på ett kringresande tivoli. Jag var inte det minsta förberedd.
När man skaffar hus borde man tvingas gå en adekvat utbildning. Eller doktorera i ämnet ”vad som kan hända med ett hus”.
Efter en yrkesutbildning är man hyfsat väl förberedd. Jag hade inte den blekaste aning vad jag gett mig in i.
På utsidan var huset förrädiskt idylliskt. Ni vet, rött hus med vita knutar, mitt ute på landet. Jag var så lycklig när nycklarna var mina, och jag klev in över tröskeln.
Lika lycklig som en nygift brud.
Men ack vad jag så här i efterhand önskat att jag klivit över den där tröskeln tillsammans med ett helt gäng med händiga karlar, eller vänt och sprungit tillbaka med nycklarna och kontraktet.
Första kapitlet i kurslitteraturen för husägare borde vara. ”Uppvärmning av dig och ditt hus”. Jag tänkte att det där med att elda för värme och vatten är väl inga problem. Jag är ung, rask och kan skippa gymkortet mot att hugga en och annan vedklave.
Mm, ett hus på 120 kvadratmeter kräver en hel spinninggrupp och ett dussin styrkelyftare om det ska upplevas som enkelt.
Men varm blev jag.
Ett annat avsnitt i kurslitteraturen för blivande husägare bör vara ”hus uppvärmda med ackumulatortankar”.
När hösten kom och vårt hus var tipptopp-renoverat med nyvaxade golv, uppmurad spis i gammal stil, dekorationsmålade väggar i köket med mera med mera, var det dags att lära känna pannan lite bättre. Vi vaknade en natt av vad vi trodde var ett anfall från yttre rymden, eller minst att ett flygplan kraschat i hustaket.
Hela huset skakade.
Det är sådant som händer när man eldar för mycket och har underdimensionerade ackumulatortankar, har jag lärt mig – den hårda vägen. Tacka vet jag då att världens bästa rörmokare – Mange Bula – likt en läkare av högre graden lugnade både mig och pannan.
Avlopp är ett annat kapitel. Köp inte ett hus med avlopp som rinner åt fel håll. Fråga mig. Jag hade inte en aning om vad bakfall var innan. Trodde det var motsatsen till framfall. Det sved rejält i plånboken att köpa ett nytt avlopp som rann åt rätt håll. Bort från huset, och inte in i huset. Det var skitdyrt rent ut sagt.
”Vad göra om du drabbas av översvämning”. Ett kapitel som jag helst vill glömma. Eller använda bokbladen till att täppa igen vattenläckan. Hundratals av mina svartvita bilder dränktes och blev förstörda när vårfloden kom in i husets källare.
Två år fick det där huset av oss, och jag fick tack vare det ”röda huset på slätten” en gedigen utbildning i huskunskap. Nästa hus är ett kapitel för sig, ett verkligt drömhus. Det skulle kunna bli en ny bok som heter ”Ett hus med läge – både för öga, färg och hammare”.