Japan är inte något jag längtat till. Resa är underbart men Japan stod inte på listan.
Men det blev så i alla fall. Jag besökte Kina en vecka för ett par år sedan och i samband med det började Japan att pocka på. Plötsligt kändes det genomförbart. Jag visste inte så mycket när jag åkte dit, mer än att det var massor av folk, påpetare i tunnelbanan och rå fisk för jämnan. Jag funderade en del på toaletterna, med tanke på de hål i golvet vi mött i Kina.
Inför Kinaresan fick vi tipset att ta med toapapper, ett tips som vi tack och lov följde. För säkerhets skull gjorde vi det till Japan också, man vet ju aldrig. Pappret lämnade vi i Tokyo, på första hotellrummets toalett, med litet skamset rodnande kinder över vår okunnighet. Eget toapapper? Hur dum får man vara!
Hotellets toalettstolar var alldeles underbara, i sin tokighet. Sittandes på ringen hade man en panel med stora knappar och tydliga förklaringar på. Först trodde vi det var ett skämt, men icke sa nicke.
Första knappen i raden: tryck så ger den en massa ljud så att ingen utanför HÖR om du gör det stora eller lilla. Underbart, eller hur?
Nästa knapp: tryck så kommer vatten att spola rent dina ädlare delar. Jag testade, vattnet var all-deles lagom ljumt.
Tredje knappen: en mild fönvind torkar samma ädla delar för att du inte ska behöva på egen hand, så att säga.
Fjärde knappen: för varje lätt tryck kommer en svag puff av parfym, så att du för allt i världen inte luktar människa!
En i vårt ressällskap kollade i en butik – de tjusiga sitsarna med panel och allt kostade motsvarande 1 200 svenska kronor. Men du kan så klart inte bara sätta dit den på en svensk toalettstol. För att få allt att fungera krävs säkerligen en liten teknisk japan, och de är ju inte så många här hemma. Liten förresten, jag tyckte inte alls att japanerna var så korta som jag trott. Själv slutar jag på 1,63 och jag hade nog trott att för en gångs skull få känna mig lite lång. Men så blev det alltså inte.
För övrigt var de japanska hotellen tjusiga som tusingen. Mina ”kunskaper” inför resan var inte värda något. Visst, det var massor av folk, Tokyo är världens största stad med 35 miljoner invånare, men vi såg inte alla samtidigt. Påpetare i tunnelbanan såg jag aldrig och rå fisk behövde man alls inte äta. Och toaletterna som sagt, var inte av denna värld.
För minnets skull köpte min syster, mitt ressällskap, en tjusig toarulle med japanska tecken på. Hon tog fram den på julafton. Tecknen var bara på plasten runt om rullen och utan plast stank rullen så mycket parfym att vi fick lägga den utomhus.
Veckans gästkrönikör Bittan Svensson är reporter på Corren.