Äntligen verkar allt falla på plats. Vi har kommit så långt i livet att det är dags att lämna vårt älskade hus sen elva år.
Att vara i valet och kvalet kan lätt ge både beslutsångest och sömnproblem. Därför känns det nu skönt när beslutet är taget fullt ut även om det inte var lätt.
Av olika anledningar är det nu dags att packa ner våra saker för att packa upp dem i ett annat hus. Vårt gula hus har tjänat oss väl, med lagom många rum, fina äppelträd och stor trädgård att leka i.
Klart man funderar på om vi gör rätt. Att låta barnen växa upp på landet med full frihet i trädgården har varit underbart. Nu är de större och börjar vidga sina vyer mer och mer. Någon annan får ta vid i vårt fina gula hus och låta det tjäna dem väl.
Vad ska vi nu köpa för typ av boende, har varit vårt nästa stora beslut. Från början var varken radhus eller bostadsrätt med på kartan. Nu när vi har tittat på olika boenden så har vi gjort en u-sväng.
Vi har dock en prioriteringslista vi följer. Först och viktigast är antal rum, sedan kommer läget. Vi vill inte för nära Linköpings innerstad. Vi vill att barnen ska kunna cykla omkring utan att det är allt för mycket trafik i området.
Snart är det helg igen och nya hus ska tittas på. Vi har varit med i en budgivning hittills, det var en pärs som gav mig mobilplingsångest. Varje nytt bud plingade till och vad det plingade! Vi hoppade av då det blev för dyrt och ryser av tanken att det snart kan vara dags igen. Vilken nervpärs. Sådana pling är bara bra för hussäljare.
Snart är det visning på vårt hus, ytterligare beslut ska tas. Att sälja/köpa hus är inget man gör med en klackspark. Det var lättare när vi köpte huset för då flyttade vi från en hyreslägenhet och inga större beslut behövdes vägas in än själva köpet.
Så summan av det hela är att vi ska flytta, sälja vårt gula hus och köpa ett nytt. Vart, vilken färg och vilket objekt återstår att se. Spännande, skrämmande och alldeles underbart ska det bli.
Ewa Ärlebrant är till vardags inskrivare på Corren.