Vi närmade oss Köleforsbron norrifrån när det plingade till i mobilen. I vanliga fall ett trevligt ljud, en vän som hör av sig med ett sms.
Men nu hade vi lagt bud på ett hus. Vi hade under några år tittat på tiotals hus och följt flera budgivningar som snabbt skenat långt över vår budget. Men den här gången var vi med på allvar. Vårt bud hade legat högst i ett par dagar och vi hade börjat drömma på allvar. Kanske skulle vi äntligen få vår första egna bostad, och till ett bra pris dessutom.
Men nu plingade det som sagt i mobilen. Samtidigt som jag styrde upp bilen på bron greppade min hustru mobilen och konstaterade: ”De har höjt med 100 000”!
Svordomar. Men vi hade taktiken klar och bestämde oss blixtsnabbt: Vi höjer också med 100 000 kronor.
Samtidigt som vi rullade av bron och svängde in på rakan mot Kisa var meddelandet till mäklaren skickat. Och i stället för 2,3 miljoner var prislappen för huset nu 2,5 miljoner. Det hade kostat oss 200 000 kronor att åka över bron. Snacka om broavgift!
Det är lätt att bli fartblind när man bjuder på hus. Summor som i vanliga fall är en faslig massa pengar är plötsligt ingenting. På en minut kan man ösa iväg ett par hundra tusen, som om det vore någon sorts låtsaspengar i ett Monopolspel.
I förra veckan publicerades en undersökning som SBAB låtit göra. Den visade, inte oväntat, att budgivningen är det klart mest stressande momentet vid husköp. 57 procent av de svarande upplevde det som ganska eller mycket stressande.
Näst mest stressande är att förhandla om boräntan, men den förhandlingen tyckte bara 35 procent var jobbig.
Själv tillhörde jag definitivt de 57 procent som svettades rejält under budgivningen. Huset blev vårt och jag är väldigt glad att vi slog till. Men mobilsignalen bytte jag ut så fort köpet var klart. Och pulsen går fortfarande upp lite grann varje gång jag åker över Köleforsbron.