Att sälja villan och flytta är ett stort steg att ta. Dagens gästskribent Ewa Ärlebrant är mitt i det steget.
Att sälja hus är inget man gör med en klackspark. Man måste vara mer än redo att ta det steget. Mycket ska bestämmas innan försäljning. Hur mycket ska man bry sig om att fixa till, ska man sälja innan något annat har köpts och vill man ens sälja? De frågorna fann sina svar och vi har nu både sålt vårt älskade hus och köpt oss ett fint radhus i stället.
Jag hoppas att jag aldrig mer kommer att delta i en budgivning. Att jag inte fick hjärtproblem!
När vi till slut vann budgivningen och mäklaren ringde så stod jag i en affär, tårarna rann och pressen släppte, vilken lättnad!
Nu håller vi på att rensa, packa och sortera allt i vårt stora hus. Har lärt mig den hårda vägen att ju större du bor, desto mer sparar du. ”Det finns ju ändå plats”, jo visst men nu ska vi flytta till ett mycket mindre ställe med minimal förvaringsmöjlighet. Så mycket vi skänkt till Hjärta till hjärta, till förskolan och till fritids. De utflyttade barnen har tagit hem sina saker.
Det har varit som terapi för mig som sparat allt – och jag menar verkligen allt. Det känns ändå väldigt bra att våra saker kommer andra till nytta. Och vilken härlig minnestripp vi har gått igenom medan vi rensat.
Tur är också att min syster med familj har blivit med torp. De adopterar flera av våra saker och då kan jag ju hälsa på om jag saknar dem.
Nu vill jag bara flytta, möblera och fixa i ordning, det inte många dagar kvar. Stressigt, men alldeles underbart spännande. Just nu bor vi i ett lyckligt kaos.
Att lämna vårt hus är också lite sorgligt. Barnen har växt upp där, så mycket härliga minnen vi skapat. Nu lämnar vi över till en annan barnfamilj med små barn, nu är det deras tur att skapa fina minnen i huset. Vi ska göra det i vårt nya fina hem, med barn och lilla barnbarnet. Tänk, det är inte så dumt att våga släppa taget om det gamla och våga se en härlig framtid.
Ewa Ärlebrant är till vardags inskrivare på Corren.