50 år, gift, två barn, 4 och 7 år. Linköpingsbo. Sommartorpare i Ljung. Journalist alltsedan jag som 18åring
hittade en annons om sommarjobb på Vimmerby Tidning (ska jag vara helt ärlig så var det mamma som hittade den – tack mamma!).
Kuriosa: öldomare och ibland ölskribent här i Corren. Och så är jag villaägare sedan fyra år. Ja, det är förstås banken som äger i stort sett varenda tegelsten, men i alla fall.
Epitetet villaägare känns fortfarande ovant efter 27 år
som hyresgäst och när jag får brev från Villaägarföreningen är ryggmärgsreaktionen fortfarande att det måste ha blivit något fel. Att skaffa villa var inte alls självklart för oss; vi trivdes bra i hyreslägenheten i Vasastaden. Men när barn nummer två anlände började vi leta hus. Efter ett par år med husvisningar nästan varenda helg slutade vi vela och slog till på ett hus i Fredriksberg i Linköpings södra utkanter. Det har vi aldrig ångrat.
Det här med stadsdelar är rätt komplicerat i Linköping – även närmaste grannar kan vara oense om vilken stadsdel de bor i. När jag säger Fredriksberg är det inte många Linköpingsbor som vet vad jag menar. Vårt hus ligger ju i Åleryd, säger äldre Linköpingsbor. Ånestad, påstår andra. Nej, i Ekholmen, hävdar kommunens tjänstemän.
”Populära Fredriksberg” står det i mäklarannonserna när hus i vårt område ska säljas. Och i det här fallet håller jag
på mäklarna och säger Fredriksberg. En liten grön villaidyll med ekhagar, fotbollsplaner, skola, förskola och nära till Ekholmens centrum. Ändå är det inte längre från stan än att jag kan ta cykeln till jobbet varje dag, året om.
Många läsare har hört av sig de senaste veckorna och undrat vart listan på husköp har tagit vägen. Jo, det är så att lantmäteriet lagt om sitt register och inte kunnat leverera listan till oss under tiden. Men i dag är den tillbaka på sidan 30.