Hjorten far in i bilens front, upp pÄ motorhuven

Det Ă€r fredagen den 13:e november. En sen eftermiddag nĂ€r en dovhjort med mĂ€ktiga horn kliver rakt upp pĂ„ 35:an – mitt i ett möte med en annan bilist.

Bilen gick att laga efter kraschen. Den fick ny front, ny motorhuv, ny vindruta, ny lykta och ny AC. Det blev en dyr affÀr för försÀkringsbolaget. SjÀlv klarade jag mig undan med ömma muskler och huvudvÀrk, som slÀppte efter nÄgon vecka.

Bilen gick att laga efter kraschen. Den fick ny front, ny motorhuv, ny vindruta, ny lykta och ny AC. Det blev en dyr affÀr för försÀkringsbolaget. SjÀlv klarade jag mig undan med ömma muskler och huvudvÀrk, som slÀppte efter nÄgon vecka.

Foto: Lotta WillsÀter

Åtvidaberg2023-11-14 19:00
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Det har gÄtt precis tre Är. Det kompakta mörkret och mÄnga möten fick mig att lÀtta pÄ gasen pÄ vÀg mot stan.

Vid Klint, strax innan Grebo, kliver dovhjorten ut ur en tÀt granskog.

Han Ă€r reslig, har stora vackra horn. Är vĂ€l belyst av strĂ„lkastarna frĂ„n en mötande bil. Jag hinner tĂ€nka: "JĂ€vlar, det hĂ€r kan jag inte hindra."  

Hjorten far in i bilens front, upp pÄ motorhuven. Huvudet och hornen slÄr in i förardörren. Han faller ner, men glider av farten in i den mötande bilen.

Det blir tyst. Hjorten reser sig, jag ser nĂ„got blod vid hans huvud innan han stapplar ivĂ€g. 

BilbĂ€ltet har funkat. Hundens transportbur likasĂ„. Vi Ă€r hela. 

Bilen skramlar dĂ€remot nĂ€r jag startar om för att köra in i en bussficka. Dörren gĂ„r inte att öppna. Medtrafikanten vĂ€nder och stannar. Jag hittar mobilen pĂ„ golvet, Ă„lar mig ut genom passagerardörren och ringer polisen, som ringer ut eftersök. 

EftersöksjÀgaren vet precis var olyckan intrÀffat. Han har varit dÀr i tjÀnsten flera gÄnger och hittar hjorten tvÄ timmar efter olyckan, bara 300 meter frÄn platsen.

I Åtvidaberg kĂ€nner nog alla nĂ„gon som kolliderat med vilt. ÄndĂ„ kör mĂ„nga bilister lĂ„ngt över de 70–80 km/h som gĂ€ller fram till Sandtorpet. Den som följer hastighetsbegrĂ€nsningarna blir ofta omkörd. 

SjÀlv lÀttar jag helst pÄ gasen nÀr jag passerar den tÀta skogen vid Klint. Jag har sett vilt dÀr flera gÄnger och vill inte be om ursÀkt för att jag anpassar hastigheten efter trafiksÀkerheten.