Nej, klimatet blev inte riktigt den hetaste valfrågan. Som vanligt ansågs den för svår, ogreppbar och/eller tråkig för att vare sig väljare eller politiker skulle driva den på allvar.
Men nu visar det sig att loppet ändå inte är kört! Kanske hörde ni statsminister Stefan Löfvens regeringsförklaring härom fredagen. Om inte är det lätt att få för sig att den innehöll två saker. 1. Att en som var barnprogramledare för 21 år sedan blivit minister. 2. Att Sverige ska erkänna Palestina. Om ni faktiskt lyssnade är det ändå risk att ni missade en liten, men mycket viktig bisats. Stefan Löfven sa: ”De nationella miljömålen ska klaras.”
Det kan låta som en meningslös självklarhet, men är faktiskt revolutionerande. Sverige har 16 miljömål, klubbade av riksdagen 1999, och i målen ingår att de ska vara uppfyllda 2020. I somras meddelade Naturvårdsverket att Sverige enligt deras bedömningar hade chans att klara ett (växthusgasutsläppen har faktiskt stannat av) av de 16 målen på den utsatta tiden. Flera av dem skulle inte ens vara fixade till 2050 i nuvarande takt.
Vår förra regering hade för vana att säga ”titta, vi har faktiskt drivit klimatutvecklingen åt rätt håll” varje gång de anklagades för att strunta i klimatet. Det var ingen uppenbar lögn. Mycket har blivit bättre (exempel: sjöarna mår bättre, vi återvinner mer, vi använder mer förnybar energi) och en del har blivit sämre (exempel: vår påverkan på den globala miljöförstöringen ökar, vi får mindre ekologiska odlingar). Men att skrika yes för att planeten dör lite, lite långsammare är ju lite som att hurra för att man förlorade VM-kvarten med 0-3 och inte 1-7. Turneringen är ju liksom över i vilket fall.
Alla seriösa forskare är överens om att det behövs betydligt mer rejäla doningar, och om den nya regeringen menar allvar betyder det att vi behöver sätta ordentlig fart.
Att på fem år ta igen den förlorade tiden och uppnå övriga 15 mål kommer att kräva väldiga samhälls- och livsstilsomställningar. Svårt, men inte omöjligt. Det kan gå att vända skutan utan att det automatiskt uppfattas som en uppenbar försämring av vår livskvalitet.
Bara ett par veckor före regeringsförklaringen kom till exempel Globala kommissionen för ekonomi och klimat med en rapport där man, lite förenklat, kom fram till att om världen bara tar lite snabba beslut kan vi styra om de tusentals miljarder vi satsar på fossil energi och i stället lägga det på förnybar energi. På så sätt skulle vi minska utsläpp, arbetslöshet, fattigdom och framför allt: detta utan att tulla på den heliga Tillväxten. Naivt, visst, men det är ändå en försvarlig mängd tunga forskare som ligger bakom rapporten.
Och så kanske vi kan hänga på här i Östergötland av bara farten. I början på sommaren presenterade Länsstyrelsen 50 miljömål. Ska vi se till så att de inte bara slutar som tomma floskler som man kan hantera lika respektlöst som ett överskottsmål? Och i Linköping har Miljöpartiet legat på om att Linköpings lokala mål om koldioxidneutralitet 2025 ska tas på allvar. Nu, efter valet, sitter de plötsligt själva med bollen. Upp till bevis!
Det här kan bli fyra år av verklig rock'n'roll. Jag är redo.