– Inte den och inte den här heller! Men den här då?
Jag är ganska säker på att jag hade parat ihop mina nya svarta fingervantar och lagt dem prydligt i korgen i hallen, ändå hittar jag inte den ena.
Klockan tickar och snart måste jag åka för att inte missa mötet på jobbet vid 8.
– Den här då? Nähe!
Och tänk, bland familjens alla halsdukar, reflexvästar, raggsockor och mössor hittar jag en av tumvantarna jag köpte förra året på mellandagsrean. Riktigt snygga faktiskt. Mörkgråa, passade perfekt till min jacka. Men det är inte vanten jag letar efter.
– Här då? Det måste väl…
På golvet, i högen av skor, hittar jag en mörkblå fleecehandske som jag köpte förrförra året. Synd att den andra försvann för de var ju jättesköna att ha på löpturen.
Redan i somras lovade jag mig själv att ta tag i korgen i hallen. Men vantsäsongen kom ovanligt tidigt även i år! Vi är bara i november och vinterkläderna har redan börjat sprida sig in i resten av huset likt en ostoppbar amöba och nu står jag och rotar runt bland högen av vinteraccessoarer.
Och klockan snurrar vidare i rasande takt den här morgonen.
Uppe på hyllan, under paraplyet och två kepsar, ligger något som ser ut att vara en fingervante. Jajamänsan! Men den är visst mörkgrön. När köpte jag dem förresten? Det måste vara många år sedan?
Nä, nu måste jag verkligen åka. Det kanske funkar med omaka vantar ändå? Rocka vantar liksom! Svart eller mörkblå, vem ser någon skillnad? Jag får åka förbi affären och köpa ett par nya efter jobbet. Den här gången ska jag välja ett par som sticker ut och är lätta att hitta. Varför inte ett par i mörkbrunt?