Jag hittade mitt första egna hem i en studentlägenhet på 28,5 kvadratmeter i Jönköping. Det var inte stort, det var inte speciellt flashigt och det såg verkligen inte ut som jag tänkt att min drömlägenhet skulle se ut. Det var en öppen planlösning mellan kök och vardagsrum med en sovalkov i ett hörn. Jag delade av kök och vardagsrum med en köksö som fick ettan att på något sätt kännas lite större och genomtänkt. På grund av att det var dåligt med klädförvaring byggde jag en öppen garderob bredvid sängen i sovalkoven. Jag som älskar kläder fick en bra överblick och det skapade NÄSTAN känslan av en walk-in closet (Så länge det var städat och sorterat i färgordning vill säga). I vardagsrumsdelen fanns en bäddsoffa, vilket gjorde att mina gäster aldrig behövde känna sig ovälkomna. När besökare stannade över natten förvandlades den lilla lägenheten till en stor och mysig sovsal med plats för fyra fullvuxna personer. Här var det inget snack om någon obekväm uppblåsbar madrass inte.
Efter detta träffade jag en kille och blev sambo för första gången. Jag flyttade in i hans bostadsrätt och trots att den var betydligt större och lyxigare med nyrenoverat kök och badrum så kände jag mig inte hemma. Faktumet att lägenheten var hans och att det var jag som var tvungen att flytta ut ifall något skulle hända med förhållandet gjorde att den aldrig kändes som min – trots att jag var med och inredde och piffade. Vi flyttade sedan isär och sedan dess har jag bott i två olika hyresrätter i Linköping och inte känt mig helt hemma där heller. Nu är jag dock tillbaka på samma spår som tidigare då jag flyttat ihop med min nuvarande pojkvän i Norrköping – i hans bostadsrätt. Och känslan är densamma som tidigare.
Vad var det då som gjorde att 28,5 kvadratmeter i Jönköping kändes så himla rätt?
Jag tror det handlar om just identitet. Jag som ser mig själv som en väldigt gästvänlig och öppen person kunde leva ut min personlighet genom lägenheten. Förhoppningsvis kan jag hittade tillbaka till den där känslan igen. Men det händer nog först när jag och pojkvännen flyttat ut ur hans lägenhet och köpt något tillsammans. Tills dess fortsätter jag istället att drömma mig tillbaka till mina 28,5 kvadratmeter.