Roger Ekström levde mitt i drömmen, som ung tränare för laget.
Jag träffade Roger nyligen och vi kom förstås att tala om IFK-tiden, men framför allt talade vi Linköping, stadsutveckling, handel och LHC. Det är där han har sitt engagemang idag. Ni hittar intervjun på sidorna 6-7 i dagens tidning.
Roger Ekström är en visionär. Han gillar att tänka framåt. Hur staden ser ut om 30 år, hur människor beter sig då och hur allting kommer att förändras.
Mycket sker i snabb takt just nu. Digitaliseringens effekter slår igenom överallt, på alla nivåer, i alla branscher.
Ekström menar att nyckeln är flexibilitet, att anpassa sig till de allt ombytligare konsumenterna. Att hitta möjligheterna i förändringarna.
Vi i media gör det när vi skapar nya plattformar för vår journalistik. Papper för dem som älskar det och digitalt för dem som älskar det. Det har inneburit att 2017 var första gången på väldigt länge som vi slutade året med fler prenumeranter än vi började det med. Sjunkande annonsintäkter kommer att fortsätta utmana oss och vi kommer att fortsätta hitta möjligheterna att skapa den journalistik våra kunder önskar av oss.
Handeln gör likadant med e-handel. Fysiska butiker för dem som älskar det och nätbutiker för dem som älskar det.
Så för Linköpings stadskärna, där Roger Ekström är ordförande i Linköping City Samverkan AB, gäller detsamma när e-handeln utmanar hårt. Att anpassa sig och hitta möjligheterna. Likaså för LHC, där Ekström sitter i styrelsen, som varje dag kämpar för att nå sportslig framgång mitt i arenaidrottens publikkris.
Då var då, nu är nu, nostalgi är roligt, ofta väldigt underhållande, men att tråna efter gamla tider, som en fullsatt sporthall, eller ett city innan Tornby, för ingenting framåt.
Framtiden är här snabbare än vi kan ana och Ekström menar att staden då måste vara anpassad för det, att den utveckling som sker nu måste vara hållbar även om 30, 40 och 50 år.
– Titta på den självkörande bussen som hade premiär i Kista i veckan. Snart har vi det här också. Utvecklingen går väldigt fort, säger han.
På sidan 8 i dagens tidning kan vi läsa, helt i linje med Ekströms resonemang, att allt fler Linköpingsbor vill dela bil med andra.
Den som är långsam i förändringen, som fastnar för länge i det gamla, straffas skoningslöst snabbt. Det såg vi exempelvis när H&M:s näthandelstrategi ifrågasattes för några veckor sedan. Domen var stenhård över hela världen, ledningen pressades och aktien gungade på världens börser.
Jag frågade Ekström om han, nu när den globala e-handeln pressar på, tycker att lokala entreprenörer ska marknadsföra det lokala hårdare, att "nyttjar du oss så bidrar du till jobb, välfärd och utveckling här där du bor".
– Nej, jag tycker inte företag ska använda det i sin marknadsföring. Konsumenterna löser det där ganska mycket själva, de blir allt mer medvetna och nyttjar de företag som de litar på.
Donald Trump talar en hel del om ekonomisk patriotism i sina "Amerika först"-tal, men efterforskningar har ju visat att han inte lever som han lär, att han som entreprenör har satsat väldigt mycket på utländska företag.
Själv gynnar jag gärna de lokala handlarna. Det är trots allt så, hur snabbt det än går, att det är vårt beteende som styr utvecklingen.
Vi får den stad vi förtjänar, det land vi förtjänar, med den vård, skola, omsorg och utbud som vi aktivt väljer och bidrar till.
Det vi väljer, det växer och det vi väljer bort, det försvinner.
Sådana är de, marknadskrafterna.