Han kan sniffa till sig ett litet misslyckande på flera mils avstånd. Smaken av en fadäs känner han ögonblickligen igen. Och får han syn på en rejäl blunder dyker han upp ur sin håla – ”Vad var det jag sa"-mannen.
Vanliga platser där man kan få se ”Vad var det jag sa"-mannen är tidningarnas insändarsidor, torget utanför affären och i kommentarsfälten på sociala medier.
Man känner lätt igen honom på sitt läte. Förutom ”Vad var det jag sa” förekommer även ”Sa jag inte det?” eller ”Visste väl det” i kombination med ljudliga suckar och stön.
Arten uppträder både ensam och i flock, men tenderar dock att bli skränigare ju fler som samlas, ett beteende som lätt smittar av sig till andra individer som inte tidigare tillhör arten.
Ett särdrag hos ”Vad var det jag sa"-mannen är ett passivt förhållningssätt till eget engagemang. Han beblandar sig aldrig med ”entreprenör-kvinnan” eller ”investerings-mannen” i rädsla för att själv bli utsatt av den egna arten.
Utseendemässigt är det omöjligt att särskilja ”Vad var det jag sa"-mannen från andra mer positiva arter som ”Tänkte väl det"-kvinnan och ”Hade mina aningar"-gubben.
Utbredningsområdet är globalt och ”Vad var det jag sa"-mannen förekommer i hela Sverige. Historiskt har arten varierat i population, men den har ökat lavinartat i sociala medier sedan den så kallade ”padel-döden” startade.
Någon känd eller framstående individ inom arten känner forskarna inte till. ”Vad var det jag sa"-mannen finns inte nedtecknad som närvarande vid någon av historiens stora genomgripande satsningar som till exempel Pyramiderna, Suezkanalen eller Månfärden.