Carina Glenning: Vad händer egentligen på Migrationsverket?

Hon är ju gift med en svensk man och det gemensamma barnet är därmed svensk medborgare. Hon ammar sitt barn men riskerar nu, enligt Dublinförordningen, att hamna i ett italienskt flyktingläger, med eller utan sitt spädbarn.
Hur rimmar detta med Barnkonventionen, Europakonventionen och vanliga mänskliga rättigheter?
Via en mekanisk dataröst i växeln och ett otal knapptryckningar anger jag vem jag vill prata med. Sedan får jag upptagetton. Och ett klick.
I andra fall kommer jag till en röstbrevlåda och lämnar ett meddelande. Jag pratar in flera stycken samt skickar mejl till Migrationsverkets pressavdelning och ber dem höra av sig.
Jag har pratat med parets handläggare och ber om en principiell kommentar, alltså inte om det specifika fallet. Hon hänvisar till sina två chefer.
Jag ringer dem. Handläggarens enhetschef säger sig kunna för lite om Dublinförordningen för att vilja uttala sig. Han hänvisar till verkets ”guru” på de här frågorna, som han dock inte vet efternamnet på eller har något nummer till.
Med bara ett förnamn fastnar jag hos den mekaniska växeltelefonisten. Hon förstår inte vilken person jag avser, säger att jag ska bli kopplad till en telefonist, men jag får ett klick i örat.
Handläggarens andra chef tycker inte att det är hennes bord att uttala sig principiellt, men hjälper mig med telefonnumret till ”gurun”. Dock är han ofta i Brüssel och kan vara svår att få tag på, berättar hon.
Dessutom kontaktar hon en presskommunikatör som” lovat att ringa dig”.
Jag ringer presschefen och fyra olika presskommunikatörer. En har telefonsvarare och jag talar in ett meddelande, hos de övriga går fem upptagettoner fram, sedan klick.
Klockan 15 i går ringer presskommunikatören, är mycket tillmötesgående, och ber mig ringa "gurun" klockan 16. Äntligen ska jag få ställa mina frågor, tänker jag.
När en avvisning bedöms som ”humanitärt stötande” kan Dublinförordningen kringgås. Är det inte ”humanitärt stötande” att avvisa en mamma till en tvåmånadersbebis, som dessutom är svensk medborgare?
– Tröskeln är hög. Jag kan inte uttala mig i det enskilda fallet, men jag ser på min skärm att något under dagen hänt gällande det ärendenummer du uppger. Du får ringa förvaltningsprocessenheten för att komma vidare, säger Homan Sayah.
Där svarar en Markus, som aldrig hört talas om Migrationsverkets rättsliga expert Homan Sayah. Han bekräftar dock att ärendet under gårdagen överlämnades till Migrationsdomstolen.
Något av besluten i ärendet är överklagat. Vilket kan han inte gå in på, men säger att jag kan återkomma om jag faxar parets fullmakter. Fortsättning följer alltså.
Vad är det som händer på Migrationsverket? Har detta statliga verk växt i sådan rasande fart att det håller på att implodera? Dena ena handen tycks inte veta vad den andra gör. Ettåringar avvisas, medan syskon och föräldrar får stanna, allt för att olika handläggare sköter respektive familjemedlem.
Dublinförordningen sägs på nyheterna vara verkningslös, eftersom massor av människor när de kommer till Italien säger att de ska vidare till Sverige och därför inte vill lämna sina personuppgifter. I andra fall, som med min mamma, hänvisas hårdnackat till samma Dublinförordning.
En och en halv dags stångande med ett så motsträvigt, oanträffbart statligt verk gör mig fullständigt utmattad. Trots att det faktiskt är mitt jobb och trots att jag har goda språkkunskaper.
Vad ska då inte människor, med bräckliga språkkunskaper och i behov av akut hjälp, bli?