Tidigare i höst utspelade sig gripande scener i en rättssal i Texas. Brandt Jean, en svart man, berättade att han förlät sin brors mördare, en vit kvinna. I ett viralt videoklipp omfamnar Jean kvinnan inför snyftande åhörare. 

Ett par av Sveriges största medier rapporterade utförligt om händelsen men till min fascination utelämnade de en central detalj som var ett givet inslag i amerikansk mediebevakning och som Jean själv återkom till om och om igen — anledningen till förlåtelsen: hans kristna tro. 

Den slående skillnaden i bevakning säger en del om de båda ländernas relation till tro och troende. Lika mycket som personer som Brandt Jean kan få det sekulära Sverige att skruva på sig, lika självklar är hans tro i USA. Om Gud mest släpps fram i rituella sammanhang i Sverige och stundtals nämns i samma andetag som indoktrinering och inskränkthet är tron ett odramatiskt inslag i amerikansk vardag.

Opinionssiffrorna talar sitt tydliga språk: Medan nästan åtta av tio amerikaner tycker att religion är ganska eller mycket viktigt uppger nära 80% av svenskarna att de är ateister eller icke-religiösa (enligt Gallup). 

Kanske är det just därför som bilden av troende tycks så endimensionell i Sverige och åsikterna så osedvanligt kategoriska och fördömande. De religiösa ska, om jag förstått opinionen rätt, ”hållas kort” som om teokrati hotade om någon bad en stilla bön på jobbet. 

Det vore enkelt för mig att från en piedestal av grötmyndigt allvetande avfärda en vän som Michele som ”oförmögen att tänka själv” när hon säger att oron inför morgondagen bleknar eftersom “Gud finns där för mig.” Ärligare är dock om jag medger att hon hämtar styrka i något som jag inte förstår, något helt fjärran från sekterism, vetenskapsfientlighet, guvernörer som hävdar Trump är en skänk från ovan, och annat som media inte drar sig för att rapportera.

Micheles tro är tyst, stärkande, eftertänksam, rådgivande. Den genererar sällan sensationella rubriker. 

Därför fick just Brandt Jeans öppna vittnesbörd så stort medialt genomslag och delade landet mellan dem som tyckte det var det största som hänt kristen tro på åratal och dem som ansåg att han svikit de svartas kamp. Men det förstnämnda fick aldrig svensk publik veta och de gick därmed miste om hela poängen med en av höstens mest uppmärksammade händelser.

Ulrika G. Gerth är uppväxt i Åby men bor i USA. Hon nås på ulrikag@gmail.com.