Helst av allt vill hon att Donald Trump försvinner frÄn jordens yta. Men sÄ fÄr man vÀl inte sÀga, tillÀgger hon. I vanliga fall stÄr vi en bit ifrÄn varandra politiskt, min vÀn Rebecca och jag. Men under det hÀr presidentvalet förenas mÄnga i sin avsky för bÄde Trump och Hillary Clinton. Vi kvider.
Hur kan ett land med 320 miljoner invÄnare skaka fram sÄ vedervÀrdiga kandidater?
PÄ ena sidan stÄr Trump och brölar. Han gör allt som vi lÀr vÄra barn att inte göra. I hans vÀrld fÄr inte fakta inkrÀkta. Inget rykte Àr för vansinnigt för att spridas, ingen konspiration galen nog för att inte luftas. De som kritiserar svadan av lögner utsÀtts för en verbal massaker. Men för hans armé av supportrar spelar det ingen roll. De köper vartenda ord. Jag har aldrig sett nÄgot liknande.
PĂ„ andra sidan vĂ€ntar Clinton, kandidaten pĂ„ stĂ€ndig jakt efter en ny, genuin, personlighet. Inte heller hon Ă€r vĂ€n med verkligheten. Av alla olyckliga felsĂ€gningar minns jag speciellt hennes dramatiska berĂ€ttelse mitt under presidentvalskampanjen 2008 om hur hon tvingades fly hals över huvud nĂ€r en krypskytt slog till mot en flygbas i Bosnien dĂ€r hennes plan landat. En video frĂ„n samma tillfĂ€lle visar dock ett fredligt vĂ€lkomnande och Clinton försvarade senare sin lögn med att âjag sĂ€ger mĂ„nga saker - miljoner ord varje dagâŠâ
Jag lĂ€ser analys efter analys om valet men det biter inte pĂ„ min politiska depression. Ănnu Ă„terstĂ„r mĂ„nader av hetsigt kampanjande dĂ€r huvudargumentet frĂ„n bĂ„da lĂ€gren tycks vara âDu vill vĂ€l inte att (_) ska vinna?â
âKan inte Romney (President Obamas republikanske utmanare 2012) stĂ€lla upp igen sĂ„ vi har en normal person att rösta pĂ„? undrar en granne och skakar pĂ„ huvudet Ă„t mardrömmen som landet befinner sig i.
Om inte en tredje kandidat dyker upp och rÀddar oss lÀr de demokratiska och republikanska kÀrnvÀljarna sÄ smÄningom rÀtta in sig i respektive led. De Àgnar ÀndÄ mer tid Ät att demonisera varandra Àn att fundera över vad de sjÀlva stÄr för. Partibeteckningen Àr överordnat allt annat.
Rebecca har för sin del inte ett gott ord att sÀga om republikanerna. De Àr intoleranta idioter hela bunten. Och strunt samma, tycks mÄnga republikaner resonera, om partiet representeras av en auktoritÀr charlatan som gÀrna anammar vÀnsterretorik om han besitter förmÄgan att förödmjuka Clinton, hÄna, hata, förgöra henne för gott.
I partiets namn blir det oförsvarbara plötsligt försvarbart. De inflytelserika radiopersonligheter pÄ högerkanten (right-wing talk radio) som i Äratal dundrat om konservatismens förtrÀfflighet kastade tidigt alla principer överbord nÀr de mÀrkte vartÄt opinionen bland miljontals republikanska lyssnare lutade. De har samtidigt eldat pÄ föraktet för traditionell media sÄ till den grad att Trumps vÀljare rutinmÀssigt avfÀrdar all negativ publicitet om sin kandidat.
Det krĂ€vs bara en biltur för att se sprickan i nationen. Jag lĂ€mnar vĂ€lmĂ„ende Newburyport och kör den korta biten till varuhusen för att handla. VĂ€gen strĂ€cker sig utmed motorvĂ€gen, förbi fallfĂ€rdiga hus med skrĂ€piga trĂ€dgĂ„rdar, flankerade av skyltar för Trump. PĂ„ en vĂ€gg har nĂ„gon spikat upp en banderoll med Trumps slogan âMake America Great Againâ. HĂ€r bor enligt media de arga, de svikna, de förorĂ€ttade, de vĂ€ljare som jag inte förstĂ„r alls.
NÀr jag sedan kommer hem upptÀckar jag att ytterligare en skylt för Bernie Sanders, Clintons socialistiske utmanare, satts upp pÄ vÄr gata. Som om jag behövde fler bevis pÄ att USA hÄller pÄ att förÀndras i grunden.
Àr journalist, uppvuxen i à by utanför Norrköping och bor sedan mÄnga Är i USA.